Utan tvivel är man inte riktigt klok...

Ja, så lär Tage Danielsson ha sagt. Och förmodligen har han rätt, hur man än tolkar det ;-)
Jag har nämligen idkat tidigt morgonpass idag. Klockan ringde 04.45 och jag tvekade inte en sekund när jag gav mig upp och kikade ut på snöfallet utanför. 05.10 stod jag klar utanför porten och sökte satelliter, med bara katten som sällskap. Det var magiskt tyst, snön dämpade alla ljud och gav mig en behaglig känsla av att vara inbäddad. Tassade iväg i snömodden och hann ända till Rågsved innan jag såg en levande själ, passerade busskuren där 10 personer stirrade förvirrat på mig. Jag kan inte klandra dom... Snöyran upphörde en stund för att sedan tillta rejält, bitvis var det oplogat och bakhalt men när jag nådde Flemingsberg efter drygt 45 minuters löpning så var det med ett stort leende på läpparna. Morgonens pass var en njutning för själen, en meditativ stund i snölandskapet. Mina kollegor skakade bekymrat på huvudet åt mig när jag dök upp, jag blev mer eller mindre idiotförklarad men det var det värt. Jag kommer att göra om det, bättre start på dagen än såhär kan man knappast ha! :-)
Nu väntar lite jobb och sedan backpass ikväll. I underbar snömodd, I just love it!

Löparhelg på landet

Nyss hemkommen från en underbar, underbar helg på landet. Tog tåget från jobbet till metropolen K-holm och blev hämtad av pappa. Ganska exakt en och en halv timme efter det att jag lämnade jobbet stod jag hemma på den nybyggda balkongen och hänfördes av utsikten:
Dock hann jag inte njuta särskilt länge, fartlekspass och bastu hägrade så det blev ombyte och iväg direkt. Lyckades få pappa att värma upp i en någorlunda långsam fart genom att lägga mig ett par meter bakom honom för att inte stressa. Pappa, som är en hejare på att nöta alla pass i samma fart och som dessutom är synnerligen envis, var väl minst sagt skeptisk till ett fartlekspass men tyckte ändå att det var okej att testa. Sagt och gjort. Vi lekte med farten längs landsvägen; uppförsbackar, nerförsbackar, raksträckor, kurvor, korta sträckor, längre sträckor och varierade farten ganska bra. Det roligaste var att mot slutet var det pappa som kikade ut lämpliga sträckor och var den drivande kraften. Det är så otroligt kul att springa med honom; han är 33 år äldre än jag och ändå är han definitivt jämnsnabb med mig. Jag drev på farten rätt hårt och han hade inga problem att hänga med. När jag är 62 år vill jag vara i lika fin form som han är, helt klart! Fartleksrundan landade på 10 km på 46:38, dvs 4:40-pace. Skön runda, men skönast var helt klart den kalla ölen och den varma bastun. Och det obligatoriska sjöbadet! :-)

Inledde lördagsmorgonen med en morgonjogg före frukost. Kusin J hade fått ok från familjen att hänga på så halv åtta plockade vi upp honom och begav oss ut i det morgondisiga landskapet. En helt underbar runda med bara skogens ljud och dofter runt omkring. Det blev en lite väl snabb och lite väl lång runda för att vara på fastande mage, 12 km på 58 minuter blankt; 4:50-pace således. Det kändes dock aldrig som om vi sprang fort eller långt, pappas och kusin J:s sällskap gjorde att tiden bara försvann och det gjorde visst kilometrarna också...

Avslutade helgen på landet med ett långpass tillsammans med mina kompanjoner. 30 km kuperad löpning på skogsvägar, grusvägar, skogsstigar, oljegrus och igenvuxna djurstigar. Landskapet i gränstrakterna mellan Sörmland och Östergötland, längs Tisnare Kanal, är verkligen vackert! Vi sprang längs åkrar och ängar, genom skog och kalhyggen och passerade såväl kor som får, hästar och höns på vår runda. Frånsett en och annan bil som passerade så hördes bara ljudet av tre löpares fötter och andhämtning. Så rasande underbar löpning! Jag slogs av tanken över hur lycklig jag är som kan springa och få uppleva allt detta vackra. Och det i sällskap med människor jag verkligen tycker om. Det är stort och jag är tacksam över den möjligheten.

Långpasset gav en repris av förra veckans välbehagskänsla i kroppen, ingen smärta utan bara lite lätt stumhet i benen. Enda stället som kändes stelt var nacken... Trots att det inte kändes snabbt eller jobbigt höll vi god fart; 5:03-pace. Pulsen landade på 161 spm i snitt, men jag fick varken kadens eller annat eftersom fotpoden återigen lagt av. Sträckan är dock uppmätt sedan tidigare och jag fick vår totaltid, så jag har kunnat räkna ut snitthastigheten. Man får vara nöjd för det lilla ;-)
Avslutade passet med en varm bastu och ett nytt svalkande sjöbad och en massa god mat som mina älskade föräldrar lagade åt mig. En underbar helg är till ända och nu väntar nya utmaningar. Bring them on!
Belöningen efter avslutat långpass...

Morgonjogg på trötta ben

Godmorgon!
Imorse tog jag mig en liten runda före frukost. Vaknade tidigt av mig själv och kunde absolut inte somna om trots att jag hade sovmorgon... Så typiskt! Låg iallafall kvar i sängen en halv evighet innan jag masade mig upp och gav mig ut på ett lätt distanspass. Sprang ner från Henkan till Norra Hammarbyhamnen och längs vattnet till Eriksdalsbadet där jag vände. Benen var tunga och trötta, inte så konstigt efter gårdagens intervallpass. Trots att morgonluften var skön och våren spirade så kunde jag inte riktigt koncentrera mig. Tankarna svävade bara runt och benen kändes så otroligt sega. Kom hem efter viss förvirring, 8 km på 42:34. Snittpace på mediokra 5:19 min/km. Men okej, det var före frukost, det var tolv timmar efter ett plågsamt (men skönt) intervallpass och jag var totalt ofokuserad på löpningen. Inte konstigt att det kändes både långsamt och segt. Jag är nöjd ändå! :-)

Imorgon väntar tusingar på Enskede IP. Tusingarna ger mig rysningar, det känns läskigt långt. Det kommer att göra ont. Riktigt ont. Tur att jag har sällskap av Niklas och Masse. I sämsta fall får jag väl räkna deras intervaller, som Catarina så snällt föreslog.
Läggdax nu. Det kommer att bli en hård dag imorgon ;-)

Bryt ihop, kom igen!

Igår kväll tänkte jag alla elaka tankar som tänkas kan om min prestation. Funderade på att gömma mig i en mörk garderob och gå i idé, sälja startplatserna till Gbg-varvet och Stockholm Marathon samt auktionera ut samtliga löpargrejor på Tradera. Så fånigt egentligen... Väldigt moget och vuxet sätt att ta en förlust ;-) Tillslut ledsnade jag på mig själv och blev förbannad. Nu jävlar! Jag tror att det är detta som kallas för att bryta ihop och komma igen.
För att plåga mig själv lite fick det bli ett morgonpass före frukost med pappa imorse. 05.50 stack vi iväg, pappa drog som bara den så det blev 4.40-tempo direkt. Bestämde mig rätt snart för att en sexkilometersrunda fick räcka, vände hemåt en km före pappa. Märkte dock att jag sprang fortare efter det att jag släppt honom... Det blev 6.48 km på 30 minuter blankt. 4:37-pace. Före frukost. Utan mjölksyra. Revansch! Inte för att det hjälper gårdagens svidande motgång, men ett litet kvitto på att snabbheten finns där. Jag kanske inte är helt kass ändå...

Morgonjogg

Idag står det snabbdistans på Szalkais schema. Det passet flyttar jag tills på lördag, intervallpassen till torsdag och torsdagspasset tills idag. Rörigt värre?! Nåja, det passar bättre in i min tillvaro som "barnmorska-med-oregelbundna-arbetstider". Och i slutänden borde det inte spela någon roll, jag kör alla pass fast på lite andra dagar bara.

Morgonjogg idag alltså. Hade jag lyssnat på kroppen hade det inte blivit någon träning alls, för kroppen ville ha sovmorgon och var inte med på noterna när klockan ringde 07.10. Efter ett snabbt övervägande att lyssna på kroppen så lät jag bli och kom upp, hoppade i träningskläderna, snörade på mig skorna, drack ett halvt glas vatten och skuttade iväg. Kroppen glömde den uteblivna sovmorgonen och rundan blev en behaglig upplevelse. Jag gjorde dock dealen med mig själv att kroppen fick bestämma farten eftersom jag både lurade kroppen på sömn OCH frukost för att träna. Det blev 7,1 härliga kilometrar med en snittfart på 4:51 min/km (5:10-4:35-4:39-4:50-4:48-4:43-5:15). Jag brukar inte gilla morgonpass alls, men det här gav mersmak! :-) Dessutom var det helt vindstilla och luften bar en föraning om vår med sig. Löparlycka!

Nu har jag laddat batterierna för dagens äventyr med en rejäl grötfrukost och mängder med kaffe. Om det inte vore för att jag jobbar till 21.30 ikväll hade jag nog testat att köra dubbla pass idag, det är något jag aldrig gjort men som jag är mycket nyfiken på :)
Innan jobbet väntar naprapaten, jag hoppas att han säger att jag inte behöver komma tillbaks. Har lite, lite känningar av löparhöften, men inte i närheten av den smärtan jag hade i december/januari. Hoppas!! Om det inte tar för lång tid där så hinner jag in en sväng på RS för att titta lite på DS Trainern, bara titta. Inte köpa-än... Jag börjar inse att min syster har helt rätt i att jag blivit en löparnörd :-)