lördag 7 mars 2009

Tillfälligt avbrott...?

Det är mycket nu. Lite väl mycket, faktiskt. Jag känner mig splittrad och ofokuserad, det är högsäsong på jobbet och det går åt mängder av energi där. Energi som jag tidigare kunnat lägga helt och fullt på träningen och bloggandet. Nu är det disharmoni i tillvaron och det känns motigt i största allmänhet. Det har varit lite energisvackor på sistone, kanske börjar tröttheten ta ut sin rätt när arbetsbelastningen ökar för varje vecka? Kanske pallar jag inte träningsmängden, trots att jag knappt har börjat öka? Eller så är det bara vårtröttheten och hormonerna som spökar igen. Jag vet inte, men jag tänker ta reda på vad som felar. Behöver samla mig och lägga fokus inåt, på mig själv, och framåt, mot nya mål. Låter bloggandet vila på obestämd framtid... Återkommer när energin och motivationen flödar och hoppas på att det är snart.
Träna väl så länge, vänner!

12 kommentarer:

Magdalena sa...

Livet är fullt av tillfälliga svackor. Se framåt. Koppla av nu. ladda batterier på bra mat, sömn och bra folk omkring dig!

Anonym sa...

Rätt tänkt att lyssna på ditt inre!

Även en inspirationskälla har rätt rätt att sina när flödet avtar.

Välkommen åter när batterierna är fulladdade!

Liverun sa...

Allting hänger ihop. Det måste finnas balans i livet. Är det mycket på jobbet, får man dra ner på träningen.
Kram

MarathonMia sa...

Stanna upp lite och ta fram det där du har inom dig. Vi kan energitoppa tillsammans vännen.

Anonym sa...

Jag rostar pa vardipp, typiskt mars. Du kommer saklart igen nar du tankat upp energi. Valkommen tillbaka!

Anonym sa...

Karin, så var du så go som orkade ge mig lite råd och tips m.m. Nu betyder detta ÄNNU mer för mig...

Karin, det är månaden mars och då ska man inte fundera så mycket överhuvud. Bara göra det man känner för... Ingenting annat.

Skäm bort dig lite extra nu, det är vad du behöver och vad kroppen vill!

Statistiken säger ju att det är ju just nu som flest människor lämnar jordelivet, för att det är som längst sedan solen värmde vår arma lekamen.

Energierna i oss är de facto, om inte helt slut, så i alla fall som absolut lägst. Det är det vi alla känner av. Och just därför ska vi unna oss det där lilla extra och skämma bort oss själva. Och antagligen framförallt ge oss möjlighet till lite vila... för det är vi värda som överlevt den långa mörka vintern så här långt!!!

Energierna är snart tillbaks med våren och s=0=len och vi människor mår prima igen :)

Stor kram! /G

Anonym sa...

Klart du ska lyssna på din ropp och varva ned. Har aldrig förstått hur ni som har bloggar får tid att skriva och kommentera och vara aktiva, själv har jag fullt sjå med att bara läsa!!

Anonym sa...

Vad gick du för linje på gymnasiet för att bli barnmorska? :)

Anonym sa...

Sanna: Spelar nog inte så stor roll vad man gjort i gymnasiet som på högskola.

Först sjuksköterskeutbildning 180 poäng sen specialisering 90 poäng.

Sjuksköterskeprogrammet
http://www.sophiahemmethogskola.se/visa_2008_.asp?sida=169

Specialisering
http://ki.se/utbildningsprogram?progCode=2BM08

Eller annan skola om man vill det men jag antar att kraven är ganska lika.

Karin sa...

Tack, hörrni! Det värmer så mycket att läsa era kloka ord. Jag är på gång, sakta men säkert... :-)

Sofia: Micke har gett dig ett jätteutförligt svar, men du bör läsa ett gymnasieprogram med matte A och B och så tror jag att naturkunskap A eller motsvarande också ingår i behörighetskraven till sjuksköterskeutbildningen. Själv gick jag NV och det var absolut en fördel. Lycka till!

Anonym sa...

Matte B, Samhällskunskap A, Naturkunskap B (alt Fysik A, Kemi A, Biologi A). Så NV är nog ett rätt bra val.

Men varför i hela friden måste man ha matte B för? Läkemedelsräkningen eller?

Sen en fråga till Karin som kanske är känslig? Angående åtalet mot läkaren på Astrid Lindgren, är det nåt som påverkat mycket för er (ingen aning var du jobbar)?

Karin sa...

Japp, det är rätt bra att räkna rätt där ;-) Skämt åsido, jag vet faktiskt inte. Känns som att matte A är grundläggande för läkemedelsberäkningen.

Nja, det har väl inte påverkat oss så mycket mer än att det upprör. Det är riktigt svåra beslut som fattas och det är så otroligt viktigt att få lindra smärta och ångest i de lägena. Risken finns annars att man fortsätter respiratorvårda "hopplösa" fall bara för att ingen vågar ta beslutet, eftersom man uppenbarligen kan åtalas för mord... Lite så går diskussionerna hos oss och det är såklart tufft.