Efter att ha avslutat 2008 med rätt coola tävlingsnerver så inbillade jag mig i min enfald att tävlingssäsongen 2009 skulle bli lugn. Jag misstog mig rejält, minst sagt...
I helgen stundar Premiärmilen. Ingen stor tävling egentligen, bara ett millopp. Eller... egentligen är det inte bara ett millopp, det är min mardröm. Minnena från förra årets lopp är inte direkt positiva och dessutom är det tvåvarvsbana... Jag peppar mig med att jag var sjuk innan förra årets lopp och att det är dags att ta revansch. Big time! Icke desto mindre har det redan börjat pirra betänkligt i magen, jag tänker ofta på loppet och går igenom coachens "war-plan" i huvudet. Jag är nervös och stirrig redan nu, har ingen aning om vad kroppen kommer att gå för på söndag. Och jag frågar mig åter igen; varför utsätter jag mig för det här frivilligt? ;-)
Det ska jag fundera på under dagens intervallpass som förläggs på löpband; 2x2000-3x1000-4x500m, vad tror ni om det?! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
10km är jobbigt, det ska inte förringas. Men samtidigt så har du kapacitet för så mycket mer än vad du har presterat på 10km innan. Så det kommer gå bra och jag tror du sätter ett saftigt PB!
Vi ses på söndag! Det börjar kännas pirrigt för mig med men det är ju bara knappt 1 timme av ens liv, elelr hur! Visualisera lätta ben Karin! För mig blir det party till bra musik i lurarna....
Liten bit kaka bejbi - vilket du får hos mig på lördag :)
Jag lider ju av precis raka motsatsen - är aldrig nervös innan lopp, jag kan ta lite av din nervo så kanske det blir en normal balans?
Spring loppet i huvudet så som du skulle vilja att det blir. Även om det inte blir så (troligen) så är det bra att trumma in en positiv bild av loppet i förväg. PB blir det hur som helst om du inte bryter benen innan. The warplan är ju satt med goda marginaler.
Pirr ger adrenalin, vilket i lagom dos är prestationshöjande. Lycka till med milen!
Snälla Kanin-Karin,lova mig att dina första 2k på Premiärmilen går i "fegfart" och att du flyger fram de sista 2k.
De dära 6k i mitten är det bara att försöka ha så roligt som möjligt med!
Tummis?
Jösses, är det redan tävlingssäsong! Jag hade totalt lyckats förtränga det, det kan väl inte vara dags för nervöst nagelknaprande, svettiga handflator och bankande hjärtan redan?
Joho, uppenbarligen. Och tjohoo! Du kommer att slå dig själv med häpnad. Och nytt PB såklart!
Dunceor: Det får söndagen utvisa, men tack för peppen!! :-)
Magdalena: Vad kul!! Du har så rätt, jag tänker dela in loppet i tusingar och räkna ner... Kör utan musik, har nog med att föra en dialog med mig själv i huvudet ;)
Mia: Ah, glömde det! Då blir det ju inga probs alls på söndag. Jag delar gärna med mig av mina nerver, ha ha ha
Coach D: The warplan is the shit! Jag har visualiserat andra varvet i huvudet både igår och idag. Det känns mycket bra! Första varvet har jag dock tappat bort nånstans... ;)
Oliver Sture: Hahaha, så sant som det var sagt! Jag kickar igång på adrenalinet, rejält.
Clarre: Tummis! Jag har en warplan, gå ut schysst och ge sen järnet. Och så ska det bli!
Bureborn: Jag tycker också att det är för tidigt. Våren är ju inte ens här och så ska man tävla... Hua! Men tusen tack för peppen, det ska jag ha med mig när jag börjar ledsna efter 6,5 km :)
Skicka en kommentar