torsdag 1 januari 2009

En titt i backspegeln...

Hur ska man sammanfatta ett år som inneburit så många härliga möten, nya utmaningar och helt nya perspektiv? När jag såg tillbaka på 2007 tyckte jag att jag tränat mycket, då hade jag sprungit 3 mil/vecka i snitt, dvs dryga 150 mil. Om man sammanfattar 2008 i siffror ser det ut såhär:
Total träningstid: 15162 min/252h 42 min
Totalt antal km: 2704,97 km
Totalt antal träningspass: 324
Snittsträcka/vecka: 51,04 km
Snitthastighet: 5:00 min/km
Och då tycker jag ändå inte att jag tränar så förskräckligt mycket... Jag antar att jag flyttat mina gränser rejält för vad som är "normalt".

Träningsmängden under året som gått har varit allt annat än betungande, mycket tack vare att jag gått från att ha varit en notorisk ensamlöpare (minus några långpass med kusin J och snabbfarsan) till att bestämt hävda att löpning är en lagsport... ;)
Jag vet att jag har tjatat om det här tidigare, men om inte om hade varit så är det så många saker som jag tror jag hade missat. Om jag inte flyttat till Stockholm hade jag aldrig gått med i TSM. Genom TSM har jag lärt känna många medberoende härliga människor och jag har insett att det finns fler som är som jag :)

Den där dagen när jag fick Niklas' armbåge i sidan på TSM-träningen är för mig den tydligaste "milstolpen" på att mitt löparår blev som det blev. För helt plötsligt hade jag sugits in i bloggosfären och hittade både inspiration och blev inspiratör. Med Niklas och Masse som sällskap blev långpassen fyllda av prat och skratt, och en och annan idé. Och nya bekantskaper som Catti och Johan. Jag lärde känna Mia, som förstod vikten av de snygga benen i löpartights och släpade med mig till IF Linnéa. Tack vare det lärde jag känna ännu fler härliga människor och de där benen i löpartightsen, tja... de blev ganska snabbt en sekundär anledning till att jag längtade till tisdagsträningarna. En härligare löparklubb får man nog leta efter, så mycket kärlek, glädje och galna upptåg som det har blivit under året.
På postmarathonfesten hos Niklas träffade jag många härliga bloggare live för första, men förhoppningsvis inte sista, gången. Där träffade jag också N'batha, som en sen kväll nån månad senare helt oväntat erbjöd sig att bli min coach. Och det är jag mycket, mycket glad över :)

Året som gick har varit en resa i att lära känna nya människor och hitta glädjekällor och inspiration, men framförallt har jag hittat löparen i mig själv. Jag kan inte säga att jag ser mig som snabb, inte som duktig, men jag inser att jag har mer att ge som löpare än jag trodde i början av året. Och i och med att jag vågar tro mer på mig själv så har jag flyttat gränsen för vad som är möjligt. Jag har gjort tider jag tidigare inte ens vågade drömma om, jag har sprungit pass jag aldrig trodde jag skulle klara av och jag tror att det är den största förklaringen till att jag blivit snabbare.

Nu blickar jag framåt, med nyfikenhet och viss prestationsångest. Vad ska det bli av löparåret 2009? Jag hoppas på fortsatt löparglädje, nya äventyr, något personbästa och framförallt ett skadefritt år. Det önskar jag även er, vänner, bloggare och andra stöttepelare och inspiratörer. Ni vet vilka ni är och jag är så tacksam och glad över att jag fått lära känna er och fått hitta på upptåg tillsammans med er. Tack!

11 kommentarer:

Anna sa...

Hej,
vad jag förstår har du blivit mycket snabbare än du var 2007. Hur har du lyckats öka träningsmängden och intensiteten utan att bli skadad? Och vilka pass har gett dig mest? Jag tycker jag harvar runt mest och visst jag har blivit snabbare sedan jag satte igång med min löpträning igen men det känns som om jag står och stampar vid samma punkt.
Bra siffror du har för 2008. Lycka till 2009, du kan ju bli hur snabb som helst!

Nix sa...

vassego ;)

Helena sa...

Och lika glad är jag över att lärt känna dig och fått följa dig i dina enorma framgångar...och du DET är DITT fel ;) Kram på dig vännen!!!

Anonym sa...

Du är sann inspiration i kubik tjejen!
Hoppas 2009 blir lika omvälvande, spännande och underbart för dig!

Anonym sa...

Snyggt jobbat Karin! Du slog mig med drygt 60 mil, jag fixade "bara" 210 mil under 2008. Jag hoppas jag kan slå dig på Stockholm Marathon i maj, förra året kom du visst 19 sekunder före! Kul att du hittat in i löpargemenskapen. Lycka till under 2009.

Karin sa...

Anna: Hallå där! Jag hade tre års löpträning med 100-150 mil/år i benen när jag ökade mängden. Framförallt är det kvalitetspassen (intervaller/backar/tempo) men också de lugna, långa långpassen som gjort skillnaden. Testa kvalitetspass, det är mitt förslag och lycka till själv!! :)
Nix: Tack, återigen. TACK! :)
Helena: Hahaha, den här gången accepterar jag det. Det ÄR mitt fel ;) Mot nya mål, tuffing! Kram
Bureborn: Jag kan ju bara säga detsamma! Håller alla tummar för att våra vägar dessutom möts IRL 2009 :)
Grindange: Jag blir smickrad över din målsättning :) Det grejar du! 210 mil är rätt mycket det med, bra gjort. Gott Nytt Löparår 2009!

MarathonMia sa...

jag bara ler och ler och ler. Måste läsa om inlägget gång på gång.

HÄRLIGT!

Anonym sa...

Ja, om du inte är nöjd med det året, så är du grätten. Nästa år blir ännu bättre och då får jag förhoppningvis en liten glimt av din framfart även någon gång, när du inte är sjuk (som på premiärmilen och nyårsloppet).

Johan sa...

Jag hoppas att jag, när jag summerar 2009, har gjort lika fina framsteg som du gjort under året. Stort grattis!

Anonym sa...

Dä ä bar kul å va din coach! Fint år men nästa blir bättre ;)

/N'batha "Daniel" M'bwele

Karin sa...

Mia: *puss* Tack! You're my inspiration!
Jumper: Ja, verkligen! Jag är mer än nöjd. Jag håller tummarna för att vi fortsätter att mötas under året och att jag får vara frisk under alla kommande lopp.
Johan: Den läsningen ser jag fram emot! Keep it up! :)
N'batha: Tack, det är nästan bara kul att vara din adept också (det gör mjölksyraont ibland, det är inte kul...) Jag tror du har rätt, 2009 smäller det!