Jag går en mental brottningsmatch med mig själv just nu. Motivationen tryter och jag vill helst bara vara ledig. Inte så att jag inte vill springa, för det vill jag, men jag känner mig bara allmänt omotiverad och trött. Kanske är det för att jag känner att tiden inte räcker till, det finns så mycket jag vill göra men tiden räcker ju inte till på långa vägar. Jobbet tar både tid och energi, även om jag såklart trivs med jobbet. Men... arbetstiderna ställer till det både vad gäller träning och socialt liv, det är just nu ett evigt pusslande och en ständig kamp mellan samvete och energitillgång. Kan ingen utöka dygnet till 28 timmar? Det skulle underlätta mycket ;-)
Igår kom jag dessutom på mig själv med att stressa till träningen. Fick rusa hem, byta om och rusa vidare för att hinna med T-banan till Slussen, byta T-bana, trängas med folk och kuta mot ÖIP. Och där och då bestämde jag mig; det får vara slutstressat. Punkt! Oavsett hur mycket jag gillar TSM-träningarna. En gång i tiden valde jag löpningen just för enkelheten; inga tider att passa utan bara att ge sig ut. Nu är det dags att jag går tillbaka till det. Ingen stress, inget jäkt, bara träning i lugn och ro. Förhoppningsvis innebär det inte missade gruppträningar, men om det gör det så... ja, då får det vara. Det är inte värt att stressa för att "hinna träna".
Nåja, det om det. Efter att ha stressat till träningen igår så blev det en boost av positiv energi när jag träffade Mia, Helena, Tone, Masse, Johan och Clarence. Det blev lite tjejsnack (tack tjejer) och mycket löparsnack och ett riktigt bra intervallpass. Vi sprang bort mot Stora Skuggan och körde sedan 70-sekundersintervaller, 8 st, på vägen. Min dumma fotpod har lagt av igen så därför fick jag förlita mig på ledar-Gunillas tider. Jag sprang tätt bakom henne och snittade 3:40-pace på intervallerna. Det var tufft och tungt, men äntligen hade jag känslan av att jag kontrollerade intervallerna och orkade hela vägen trots en rätt hög fart. Totalt sprang vi 8,39 km (enligt Johans Garmin)och med min tid (tidtagningen funkar iallafall...) blev snitthastigheten på passet 4:48 min/km. Det var på ganska trötta ben jag stolpade mot tunnelbanan och fick sällskap av Masse hela vägen. Skönt med sällskap och lite soft snack, man behöver det :-)
Veckans träning blir lite improviserad, jag jobbar tokiga tider och åker hem-hem i helgen. Tar dock utgångspunkt i coach N'bathas träningsschema som han snickrat ihop till mig :-) På schemat idag står iallafall jogg till jobbet (uppvärming) och sen styrketräning innan jag börjar jobba. Ska bli sååå skönt att få ta ut lite frustrationer i styrkan. Förhoppningsvis går jag vinnande ur kampen och gör comeback mentalt stark och motiverad till max!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Det har varit en lång säsong för dig. Du får ta en viloperiod efter Berlin och låta spontaniteten komma tillbaka.
Ja, det har du helt rätt i. Faktum är att jag aldrig tog någon paus efter SM och det straffar sig nog lite nu... Men efter Berlin väntar belöningen; New York. Maran får gå som den går, bara att få vara där och delta är stort nog :-)
Jag håller med föregående talare:) Vilken låååång säsong det blir för dig. Bit ihop det här sista nu, det kommer en lång skön vinter med lång distanpass i snacktempo och som grädde på moset en fyra milare i trevlig stad!
Du är SÅ bra Karin!
Kram
...sär skrivning...
.blä.
Ja, du har inte suttit på arslet och latat dig på väldans länge nu Karin. Inte konstigt att det börjar kännas lite mentalt jobbigt.
Jag tycker din självrannsaken är klockren i inlägget. Att hela tiden behöva känna sig stressad för att få ihop livet är inte bra i längden. Balans!
Vad gäller löpningen är du i fin form och både Berlin och NY kommer att gå finfint.
Tack för ett tänkvärt inlägg.
Löpning. Enkelt. Lätt. Inte krångla till det.
Ligger någonting i det där... :)
Härligt att träningen flyter på bra trots att du verkar slita hund ordentligt, bra jobbat!
Kör hårt! :)
Känner igen mig så väl. Precis så där kände jag innan min semester. Önskade mig minst 48 timmar per dygn. Dessutom boostar du ju lite ny med mycket mängd - det tröttar ut. Håll ihop och skruva ner allt så gott det går så det blir uthärdligt - prioritera bort allt som inte bara måste måste måste göras - sedan får du unna dig ledighet när det går; både från jobb och löpning. Det går ju alltid att komplementträna annat, bara för att det är kul, om man inte bara vill ligga still :-)
En intressant rapport från en exotisk men inte avundsvärd värld.
(Nej, jag är inte ironisk)
Jag förstår en del hur du känner. Just nu blivit ombedd att jobba över till kl 22 de närmaste 3 dagarna och även nästa vecka och då går jag upp 5:40 varje dag. Så att få in träningen blir lite pusselläggande.
Jag förstår att det är mycket nu men du får din belöning efter Berlin och du borde ta det lugnt sen!
Härligaste tjejen! Stopp. Om du ska orka tycka att det är roligt och okej på jobbet ska du inte stressa därifrån till träning. Såååå bra är inte TSM-passen att de är värda att sätta tillvaron i obalans.
Det ligger på tok för tidigt om man inte jobbar i city. Ta det när du har tid, välj egen löpning när det blir stressigt. För det är inte den sociala biten i TSM som ska dra i första hand, utan löpningen. Vill du vara mer social får det i sånna fall vara på DINA tider och DINA villkor.
Du är grym! Du är stark! Dessuotm har du blivit så nedrans snabb så det vore synd och skam om du inte höll till Berlin och NY.
LillaMy och FasanPåStan får planeras in det allra snaraste!
Tack för ett tänkvärt inlägg! Mycket att ta sig en funderare över. Behöver själv få balans på livet. Downshifting må vara ett hur tröttsamt, haypat uttryck som helst. Och man blir rätt less på att läsa om fd stockholmsbrats som downshiftar och flyttar ut på landet. Men det finns poänger.
Även saker man tycker är roligt (som gruppträning) kan stressa upp själen. Ibland måste man välja bort oxå sånt som är roligt för att må bra.
Och så har ju alla hur rätt som helst - din säsong räcker snart till månen! Så lova att du unnar dig vila - på allvar - efter NY.
Grattis, du har blivit småbarnsförälder...
Välkommen!
(jungfrufödsel?)
Att stressa för att hinna träna är verkligen inte bra, smart drag att dra i bromsen! Några dagars helvila brukar också kunna göra susen och få det att spritta i benen, ta några sån aom inte annat, du lär ju inte tappa formen totalt av det heller!!
Jag förstår verkligen hur du känner dig;) Som någon nämnde, det är som att vara småbarnsförälder! Faktiskt så måste man prioritera bort en del träning och annat skoj för att inte gå sönder av stress och jag tror den mentala biten är den jobbigaste.
Men du är ju bara så bra så gör som alla kloka människor här säger; dra i bromsen lite så du håller!
Vi vill inte missa lillaMy i Berlin eller någon annanstans heller för den delen:D Kram på dig du lilla "äppelkindade" Karin!
Katta: Tack, tjejen! Kram tillbaks, och särskrivningen kan jag leva med ;)
Benet: Det var en läskig insikt, faktiskt. Faktum är att jag tror att den kommer att lösa mycket för mig. Tack för supporten!
Berglund: Precis. Enkelt, let's keep it that way! Klart jag kör hårt, alltid ;)
Magda: Tack för kloka tankar, jag ska försöka sålla. Problemet är att vissa saker måste göras och andra vill jag göra för att orka göra "måste"-sakerna :-P
Jumper: Jag är glad att du inte delar min erfarenhet. Den är verkligen inte avundsvärd.
Dunceor: Åh, fy! Du har mina sympatier helt klart. Och ja, efter Berlin blir det bara underhållning fram till november och N.Y :-)
Mia: Du förstår så himla bra. Precis dom insikterna kom jag fram till under natten jag med. Tack, vännen! Vi får planera under veckan :-)
Bureborn: Jag lovar. Här och nu, det blir nedtrappning efter Berlin faktiskt. Och ja, allt har ett pris och det är inte alltid priset är värt att betala. Mitt välbefinnande går före ;)
DP: Va?! Är det sant?! Äntligen förstår jag vad som felat :-D
Sofy: Välkommen hit! Tack för kloka ord, de värmer :-)
Helena: Du är bara för rar, tack! Jag hade balans i systemet tills nyss, sedan hände något och det blev liksom lite svårare med prioriteringarna ;-)
Skicka en kommentar