torsdag 7 augusti 2008

Regnkysst långpass

Veckans enda lediga dag spenderade jag springandes i regnet med ett leende på läpparna. 30 km löparlycka, från början till slut, helt enkelt :-)

Gav mig iväg hemifrån strax efter 10 imorse med en preliminär rutt i huvudet. Det blev vanliga vägen från Bandhagen mot Globen-området, där jag vek av ner mot Årstaviken. I samma ögonblick som jag nått fram till vattnet började passets första regnskur, ett tunt fint regn som kom att ackompanjera mig närmsta halvtimmen. Sprang västerut mot Årstabron och slogs av tystnaden. Det enda jag hörde var regndropparna, vindens sus, min egen andhämtning och mina fotsteg. Meditativt!
När jag nådde Årstabron kulminerade regnet till ett riktigt tätt regn, men vad gjorde väl det? Regnet störde mig inte ett dugg, snarare kände jag mig regnkysst och mycket lycklig. Jag såg Tantolundens grönska genom regndiset och drabbades av den stora kärleken till livet, löpningen och allt det vackra som finns. Just de minutrarna när jag rullade närmare och närmare Söders höjder vill jag minnas så länge jag lever. Det var så obeskrivligt vackert och jag fick vara en del av detta vackra.
Med en varm känsla inom mig vek jag ner på Årstavikens norra sida och sprang mot Erikdalsbadet och Hammarbyhamnen, blickade upp mot mitt gamla Henkan och sprang vidare längs Stadsgårdskajen och Söder Mälarstrand. Benen rullade på av sig själva och andningen flöt, hade ingen känsla av att kroppen var sliten efter gårdagens tusingar. Fortsatte min resa över Västerbron och slogs igen av hur vackert Stockholm är en regnig dag i augusti. Kryssade mellan vattenpölarna längs Norr Mälarstrand och Riddarholmen och insåg att passet höll på att bli lite väl långt. Tog därför närmsta väg tillbaka mot Bandhagen, vilket råkade bli Götgatan i lunchrusning... Fick till en fartökning mellan Ekens Bar och Ringens köpcentrum, 1,5 km i 4:44-pace efter dryga 25 km löpning. Inte planerat, men jag ville bara bort från all trängsel och få fortsätta min meditativa runda. På väg över Johanneshovsbron blev det för första gången lite trögt i benen, framförallt vänster baklår kändes, men det var inte tungt att fortsätta springa. När jag passerade Enskede Gård hade jag sprungit nästan 29 km och beslöt mig för att kliva av passet vid Sockenplan och ta tunnelbanan hem. Det blev exakt 30 km dit och det var en mycket nöjd Karin som ställde sig på perrongen och stretchade.

Den här rundan var det första ensamma lång-långpasset på mycket länge och trots det kändes det aldrig tungt eller jobbigt att fortsätta springa. Jag sprang på puls idag och hade som mål att ligga på 160 spm i snitt, och så blev det. Mycket, mycket nöjd med det och mycket, mycket lycklig över att ha en kropp som ställer upp på allt jag utsätter den för. Tack, kroppen! :-)

Totalt alltså 30 km på 2:32:27. Snittpace 5:04 min/km och kadens 182/194. Halvmaran på 1:47 och snittpuls 158 spm.

19 kommentarer:

Nix sa...

Hoppsan!
Det var som att uppleva mitt måndagspass igen! Precis samma känslor som jag hade. Och tempo. Och puls.

Okej, jag saknade 8 km ;)

Härligt jobbat tjejen!

MarathonMia sa...

Tack Karin. Du är bäst. Kraaaaam.

Karin sa...

Niklas:Men åh, vilket underbart långpass du måste ha haft! Glad jag blir :-)
Mia: DU är grym, vännen! Kraaaam!!!

MarathonMia sa...

Grymt sa grisen. Alltså var inte "Gris-känslan" helt fel idag ;-)

Karin sa...

Nu känner jag igen dig! Fasan is back on track :-)

MarathonMia sa...

Utan en enda fjäder som rök! Värsta vingslagen liksom!

Anonym sa...

Läser ditt inlägg två gånger. 30 kilometer löparlycka! Lägger som vanligt på 50 sekunder på kilometertiderna och drömmer mig tillbaka. Och framåt?

Benet sa...

Underbar beskrivning av ett underbart pass i ett underbart Stockholm. Tack för det! Du är så grym!

Löpning & Livet sa...

Vad underbart det låter! Hoppas jag får ha samma känsla på mitt långpass på söndag..

Karin sa...

Mia: Snarare i en fjäderskrud med ännu mera lyster ;-) Well done!!
Jumper: Jag hoppas att du drömmer dig framåt också, anar jag en satsning på Lidingöloppet även i år?
Benet: Tack! Stockholm är verkligen helt underbart :-)
Andrea: Det hoppas jag, håller tummarna för det! :-)

Dunceor sa...

Kanon långpass som vanligt. Känns som du verkligen är på g inför Berlin. Sub 3:10!

Karin sa...

Tack, Dun! Tja, på G är jag nog, men sub 3:10... njaej... det är 4:30-fart rakt igenom och där är jag inte. Fast jag kanske kan bli till nästa år?!

Dunceor sa...

Tja du gör 5:04 min/km i 30km på långpass. En platt mara och tävlingsinstinkten kan nog trycka fram 4:30 min/km så gör en gissning redan nu och säger att du kommer köra Berlin på 3:15! Kom ihåg vem som sa det först!

MarathonMia sa...

Äsch - du är så blygsam! Du grejar 3:15 i Berlin eller NY. Promise!

Anonym sa...

Shit, det där är grymt snabbt! :)

Jag har hört(läst) att man "ska hålla 10-20% långsammare fart på långpasset jämfört med marafart", det skulle ju innebära 4:36-4:13 min/km i marafart om jag räknat rätt. Således en marathontid på 2:57-3:11... ;)

Anonym sa...

Låt oss inte ge stackars Karin prestationsångest. Huvudsaken är att hon är ute och rör på sig ibland, så hon inte degar ihop. Så tycker allifall jag!

Karin sa...

Dunceor: Jag lovar att komma ihåg att det var du. Det kommer bara inte att inträffa i år ;)
Mia: Nångång. Kanske ;-) Men tack för att du tror på mig!
Berglund: Haha, jag följer nog inte den rekommendationen i så fall. Fast visst finns det mer att ge, kanske 4:45-fart är görbart...
Tildo: Tack, Tildo! Precis så resonerar jag med :-) (prestationsångesten ordnar jag så lätt på egen hand ändå...)

MarathonMia sa...

moahahaha "Ute och rör på sig ibland så hon inte degar ihop..."

Kan knappt resa mig av gapskratt. Du är lika stillasittande som Dolly Parton är platt.

Karin sa...

Jag hoppas du har hämtat dig :-D Jag googlade på Dolly Parton och platt, det fanns inga träffar. Betyder det att jag rör mycket på mig?! ;-)