Förvirrad, förvånad och lycklig

Efter en smärre kamp med teknikens under lyckades jag ladda upp lite fler bilder, dessa finns att beskåda här för de som är intresserade :-) Helgen i Skåne har gjort mig gott, jag känner mig verkligen full av energi men också av visst vemod över att dagarna bara försvann och tog slut alltför snabbt. Har nog inte helt landat efter denna fantastiska resa ännu, men ett lyckligt minne är det, hur som haver...

Lever just nu i förvirringens tillvaro, det är tusen saker som snurrar i huvudet och som vanligt är våren en hektisk tid. Som om det inte vore nog har jag en flytt att ta tag i, om en månad ska jag vara flyttad och klar och inte begriper jag hur jag ska hinna med det mitt i träningsuppladdning och annat. Nåja, det får bli som det blir, men det är klart förvirrat iallafall. Och som om inte det vore nog så har jag drabbats av Vårkänslor med stort V, den värsta (bästa) sorten som mest får mig att le fåraktigt och snurra runt i cirklar...

Fast lite träning har jag faktiskt lyckats med! Måndagsförmiddagen ägnades åt brutalbehandling hos världens-bäste-R, den här gången gjorde det riktigt, riktigt ont. Jag kallsvettades av smärta och ville helst sparka bort R från mina ömma ben, men uthärdade. Det är trots allt jag själv som utsatt min kropp för smärtan... Nåja, det var en mörbultad kropp som jag släpade iväg till EIP igår, coachens schema sa tusingar och jag joggade dit med förvissningen att det kunde bli pannkaka av alltihop. Mötte upp Pertti och fick draghjälp på vägen, riktigt skönt! Planen var varannan "långsam", varannan snabb, dvs 4:05 respektive 3:50 min/km med 2 och 4 min joggvila. Det blev inte riktigt som planerat, kroppen var ohyggligt pigg och jag lät den rulla på. Såhär blev intervallerna:
1) 3:55
2) 3:45
3) 4:00
4) 3:48
5) 3:55
6) 3:50
Jag vet att jag borde vara jublande nöjd, men känslan var mest ett "jahaja...". Jag är förvånad över att det inte gjorde mer ont, förvirrad över att jag inte har någon känsla för hur formen är, borttappad i planeringen på nåt sätt. Har inget fokus på Stockholm Marathon alls, även om jag nog borde börja tänka på att det är ett marathon att genomföra... Well, det kommer väl. Just nu har jag ändå fullt upp med allt annat härligt som pågår i livet. Och imorgon är det laktat-test, can't wait!!