söndag 4 januari 2009

Kylslaget långpass


En snabb koll på termometern imorse fick mig att tveka lite. Om jag inte hade haft TSM som väntade så hade jag nog krupit ner i sängvärmen igen, min "köldgräns" går vid -10 grader... Å andra sidan, kan man svika sitt härliga löpargäng? Jag tyckte inte det, så jag började rota i klädlådan och pälsade på mig både korta tights, underställ, långärmad windstopper och tisha under vintertightsen och vindjackan. Plus att jag hade Linnéabuffen och Linnéamössan, såklart, men absolut inte några vantar (konstigt nog fryser jag inte om händerna). Idag hade jag dessutom på mig löparglasögonen :) Dressed for success, skulle det visa sig.

Blev upphämtad av Anders, Catti och Clarre och var helt inställd på att springa med 3:30-gänget idag eftersom jag var sjuk förra helgen och därför mestadels ägnat mig åt alternativträning den här veckan ;) Clarre övertygade mig dock om att jag skulle springa med 3:15-gruppen och jag var väl inte så svårövertalad egentligen.
Som vanligt dök det upp massor av löparklädda människor till träningen och det blev många glada återseenden och kramar. Det är verkligen en skön gemenskap och en träningsglädje som inspirerar mig mycket.

3:15-gruppen var möjligen något reducerad idag, men det var ett jämnstarkt och jättehärligt gäng som gav sig iväg i kylan. Clarre höll farten och jag la mig tätt bakom honom och småpratade med Niklas, Arne, Mark och Anders. Och skrek "håll höger" ett antal gånger. Kanske skrek jag lite väl högt, för jag fick frågan om jag varit lumparbefäl... Det har jag inte, men ränderna går aldrig ur en jympaledare (ska man överrösta musiken så får man ryta i rätt bra) men jag kanske ska dämpa mig lite till nästa gång. I vilket fall så funkade det ju, till och med så bra att söndagsflanörerna hoppade till höger de med ;) Rundan idag gick kring Södra Djurgården och det var fantastiskt vackert, snön gnistrade, solen sken och isflaken klirrade mot varandra där vi forsade fram. Det var riktigt läckert att höra "knarret" från alla löparfötter mot den tjälfrusna marken. Det är upplevelsen av sådana saker som gör att jag älskar att springa, mäktigt!
Löpare med istapp!
Som vanligt kändes det som om rundan tog slut för fort, trots att vi knåpat ihop 22,37 km och varit ute i 1h och 54 min. Det var dock skönt att komma in i värmen och stretcha lite, för kylan gjorde att vattnet i vätskebältet förvandlats till is och mitt hår frös till två stenhårda istappar... Kallt? Kanske lite, men vad stoppar en löpare? ;)

11 kommentarer:

Anonym sa...

De coolaste löparna har istappar både här och där.
Du var en klippa idag och tanterna hoppade verkligen högt när du röt till! (och jag är lomhörd på vänster öra)
Liten undring bara:har du kört sån där trevlig alternativträning eller den gamla vanliga sorten?
Hur många bollar sa du att du hade i luften förresten?

Kram Clarre

Anonym sa...

Jag kan tänka mig hur maffigt det låter när ni drar fram - vicken känsla det måste vara! Flanörena hoppar nog åt sidan för med än dina vrål kan jag tänka...

Snorkkis sa...

Hej! Duktigt att köra ett sånt långpass trots kylan. Och imponerande tränings/ tävlingsprestationer annars. Din blog är verkligen inspirerande!

Anonym sa...

Ha ha! DU skulle ha häng på oss istället. -12 vid start och -13 vid mål. 30 km terräng och bara tomtar i skogen. Lite ensammare dock. Bara två dumhu... löpare till.

Dunceor sa...

Jag skulle köra 20km långpass igår men efter 1km och jag hade intervallpuls och frös (-6 hade vi Skåne, fan inte van vid det!) så kortades det ner till 7km. Från att inte svettas alls så bara rann svetten av mig när jag kom in och hade tagit av mig. Väldigt myskokänsla =)

(ordverifiering: rensa, tycker din blogg att jag skriver skräp? :-) )

Johan sa...

Usch, så tråkigt att inte kunna vara med. Ni som var där är grymma och det låter som om ni fick den njutbara upplevelse ni förtjänade.

Snart tillbaka...

Karin sa...

Clarre: Ojsan, förlåt ;) Min alternativträning var av blandat slag kan man lugnt säga...
Bureborn: Det är så häftigt att höra ljudet av löparfötter! Mina vrål är nog inte lika häftiga... ;)
Snorkfröken S: Välkommen hit och tack för de värmande orden. Jag är nog inte riktigt klok, men är å andra sidan i gott sällskap i min träning :-)
N'batha: Jag är helt övertygad om att jag hade stortrivts i ert sällskap :-) Nästa gång är jag med!
Dunceor: Låter som om du har varit sjuk, stämmer det? Håller med dig om att det är läskigt att springa i kylan när man inte är van, hua! Rensa, det är nog jag som ska vinterstäda bloggen lite ;)
Johan: Ja, rehabilitera dig nu och kom tillbaka snarast!

Dunceor sa...

Jo jag har varit förkyld och jag trodde att jag blivit av med det mesta men verkar inte så. Dock så tror jag det triggades av att vissa kroppsdelar var varma som fan medan andra frös jag på. Sen tror jag också att klockan lura mig lite, jag tror inte den klarade kylan så bra för uppleved ansträngning och pulsen var inte ens i närheten.
Blir lättdistans på gymmet idag för orkar inte ta mig ut i -10.

MarathonMia sa...

JA visst var det coolt med alla knastrande löparfötter. Det var mäktigt i 3:45-gruppen där vi var rätt många!

Nix sa...

Mmm
Lite surt att jag skulle ha så förbannat ont att jag inte kunde njuta riktigt.
Det hade kunnat bli ett av årets verkliga höjdarpass annars!

Karin sa...

Dunceor: Det kanske var ett sånt där "städa-ur-resten-av-förkylningen-ur-kroppen"-pass?! Skönt att du mår bättre i vilket fall!
Mia: Ja, det är ett sånt där ljud som måste upplevas, det går liksom inte att beskriva!
Nix: Jag säger inget om att springa med smärta. Ingenting alls ;) Jättetrist att du hade så ont faktiskt, men så är det väl så att "pain is so close to pleasure" också (återkommer till detta i senare inlägg...)