Jag visste väl att det fanns en hake med att alla pass har flutit på så himla fint. Bakslaget stavas feber, muskelvärk och frossa. Mysigt värre :-(
Åkte ut till landet efter avslutat jobb på juldagen. Mysigt som bara den, bastu och vakbad och julklappar. Annandagen bjöd på ett underbart långpass på 22 km, lite seg i kroppen men annars kändes det toppen. Förklaringen till segheten låg dock inte i mängden snapsar dagen innan, vilket jag först trodde. Nej, kroppen gav mig en rejäl bakläxa i form av frossbrytningar några timmar efter avslutat långpass. Tack för det, kroppen :-P
Gårdagen sov jag bort, vaknade lite då och då och blev ompysslad av päronen och somnade sedan igen. Idag är jag åtminstone på benen, men är helt matt. Märkligt vad det tar på krafterna att ha lite feber... Inser att nyårsloppet i Vallentuna knappast blir av för min del, men jag tänker åtminstone åka dit och agera hejarklack! Fast gudarna ska veta att jag är bra sugen på att springa själv... Ska man aldrig lära sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Krya på dig i lugn och ro. Det kommer viktigare lopp.
Krya på dig!
Och gläd dig åt att kroppen passade på i rätt ögonblick - det är ju aldrig fel att ligga sjuk hemma hos sina parenteser. De fluffar väl kuddar och serverar hönsbuljong?
Jumper: Jag lovar. Har beslutat mig för att lära av vårens misstag och nu agera hejarklack istället.
Bureborn: Tack, de pysslade om mig rejält. Fick till och med skjuts hem igår eftersom min kära mor vägrade låta mig ta tåget hem :)
krya på dig tjejen så vi snart ser dig på fötter igen!
hoppas det blir en kortvarig förkylning!
KRAM
Tack tjejen! Förkylningen har turligt nog hållt sig borta, men febern tog på krafterna. Gör comeback i tävlingsspåren nästa år igen :-)
Klart du har lärt dig. Du är en klok kvinna du. Jag ska se till att pyssla om dig ute i Vallentunaskogarna - eller är det ett samhälle? :)
Skicka en kommentar