söndag 21 december 2008

Grymma pass och mängdrekord

Helgen har varit ledig ur jobbsynpunkt, men då rakt inte ur träningssynpunkt.

Inledde helgen med coachens nyckelpass nr 1, tempopasset. Jag var rätt rejält trött efter en natt med lite sömn, men beslöt mig för att ändå testa att springa till EIP och köra tempo på banan där. Sagt och gjort, jag rullade iväg och kände mig allmänt seg. La upp en strategi för att kunna bryta tempopasset om det behövdes och att det skulle vara okej med tanke på hur trött jag var och hur seg jag kände mig. Det visade sig vara helt i onödan... Såg att pulsen låg lite högre än vanligt när jag började på tempodelen. Planen blev då att springa på så länge jag orkade men bryta om jag fick mjölksyra. Avverkade första kilometern på 4:12 och det kändes riktigt bra, fastän pulsen låg på 179 spm. Fortsatte springa och hade helt plötsligt avverkat halva passet. En koll på pulsen fick mig att bli lite oroad, 191 spm blinkade siffrorna. Hade dock ingen känning av trötthet eller mjölksyra i musklerna, jag var bara "flåstrött" så jag pinnade vidare. Pulsen varken steg eller sjönk och mjölksyran lyste med sin frånvaro och än en gång lyckades jag genomföra hela passet med ett leende på läpparna och en ganska stor förvåning. Jag vet att jag brukar få mjölksyrakänningar när pulsen når 189-190 spm, men nu sprang jag med en snittpuls över det i 15 minuter utan tillstymmelse till syra. Snacka om höjd mjölksyratröskel! Mycket nöjd med den insikten och med 5,95 km tempolöpning (4:12-11-12-11-15-11), plus ytterligare 11 km distanslöpning och löpskolning. Vilken lördag!

Söndagen bjöd på ytterligare ett grymt pass, men av en helt annan kaliber än lördagens tuffa tempolöpning. Ledig söndag och alltså TSM-pass och det i superhärligt väder! Blev upphämtad av Catti, Clarence och Masse och tillsammans pratade vi hela vägen till Stadion. Väl där blev det mer prat och lite dividerande om vem som skulle springa i vilken grupp, då vi var gott om ledare idag. Jag hamnade till slut i 3:15-gruppen och vi fick verkligen en kanonrunda runt Djurgården som Clarence hade kollat ut. Solen sken och jag njöt för fullt av att vara ute i dagsljuset och känna solens strålar värma ansiktet. Det var ganska tyst i gruppen idag, det märks en klar skillnad på att springa i 5-fart och i 5:30-fart vad gäller ljudnivån. Lite mindre "cocktailparty" i 3:15-gruppen, helt enkelt. Jag pratade dock på, min vana trogen, mest med Pertti men även med back-Fredde (som i vanlig ordning hade det "tungt" ;) ), några nya bekantskaper och med vännen E som dök upp som en glad gubbe i lådan. Eftersom jag och Pertti låg ganska långt bak i gruppen kunde jag fokusera på att bara vara social och då och då hojta "bil, håll höger" så det ekade över Djurgården. Farthållarna gjorde ett utmärkt jobb och kilometrarna bara rullade på. Rätt var det var så var vi tillbaka på Stadion för att stretcha i solskenet. Och som jag och en nyfunnen löparvän konstaterade; det är sånt här väder som gör löpning till ren och skär njutning. Tänk att få njuta av sol, natur och löpning tillsammans med likasinnade. Helt underbart!! Det blev 17,92 härliga kilometrar ren löparglädje. Clarre stretchar ut

Än mer glädje blev det när jag insåg att jag satt mängdrekord med 100,58 avverkade kilometrar den gångna veckan. Och det utan att känna mig särskilt sliten. Mycket märkligt, men nu ska jag ta det lugnt och vila upp mig den kommande veckan. Lugna pass och lite löpning blir melodin för några skador vill jag inte veta av!

9 kommentarer:

MarathonMia sa...

fy satan vad grymt att springa 10 mil på en vecka. Men så är ju hela du grym!

n'batha sa...

Snygga pass! Din tröskel börjar närma sig det den borde vara på enligt dina maratontider ;)

Man blir inte skadad av 10 mil i veckan om man har en så gedigen grund som du har. Håll tempot på distanserna och joggen så behöver du bara känna efter smärta, trötthet är ju en del av träningens söta frukt ;)

Dunceor sa...

Imponerande att trycka in 100km utan att ens uppfatta det förrän efteråt =)
Med pulsering av såna veckor och även mer mängd så kommer du bättra på ditt marathon-pb ordentligt nästa år!

jumper sa...

Ordverifieringen "blyandr" säger det mesta. Du studsar fram på lätta ben medan vi "andra" har "bly" i benen. Men visst var det fint löpväder igår.

Förresten, när du bränner av sex kilometer i rekordtempo utan att bli så hiskeligt trött, får du då inte lust att på pin kiv fortsätta i fyra kilometer till och göra en mil på 42 minuter. Har du inte lov för farbror coachen? Jag skulle inte kunna hålla mig.

Anonym sa...

Hej Ja vilken strålande dag det var igår och att få ihop över 10 mil på en vecka är grymt., efter träningen bakade jag vörtbröd och gjorde praliner av bara farten. Jag får väl ta med mig lite överblivna praliner till träningen någon torsdag så ni blir lite fetare och långsammare, vill ju inte bli omsprungen framöver.
Vi ses
Arne

Stina sa...

heja du, vad du är bra!
På torsdag blir det sångträning iallafall, a la Mamma Mia! :D

(Ordverifiering=Chionom... vad kan det betyda? Nån som är bra på thai chi?)

Karin sa...

Mia: :-D "galen" är en annan teori... ;)
N'batha: Hahaha, jag säger ju att jag faller utanför den där ramen ;) Lovar att hålla mig inom tiderna framöver!
Dunceor: Tackar :-) Får väl se vad det kan bli framöver, spännande ska det bli i vilket fall!
Jumper: Där sa du något... ;) Nej, jag har faktiskt inte tänkt tanken, men nu blir jag ju lite sugen på att testa. Den gode coachen och jag har dock redan haft lite diskussioner om min bångstyrighet... ;)
Arne: Välkommen hit! :-) Du har visst talanger även utanför löparbanan, vörtbröd och praliner minsann! Risken finns ju att du lyckas lura mig att äta upp mig, får väl försöka rulla ifrån dig i såfall ;)
Stina: Tack! Det kommer att bli en livad juldag :) Pax för att sjunga högst och falskast!

bureborn sa...

100. En sån snygg siffa! Och en sån grymt stark och snabb brud du är!
Allra mest impad blir jag över att du inte låter känslan vid passets start styra hur passet blir. Stpr det tempopass på scehmet så testar du i alla fall. Och nog sjutton går det vägen! Själv har jag alldeles för lätt att redan vid postlådan bestämma mig för att kroppen känns trög och förvandla kvalitet till fisjogg.

Karin sa...

Visst är det en snygg siffra?! Och jo, jag är för envis för att låta bli att prova. Går det så går det, och nu gick det ju galant dessutom :-) Fast nog vore det skönt att kunna göra som du ibland också!