Torsdagskväll. Trött och sliten efter en heldag på op. med hårda golv (och givetvis tåhävningar i väntan på operationsstart och barnavälkomnande) och med känningar av gårdagens benstyrka kände jag mest för att lägga mig i sängen och bara sova... Men torsdagkväll innebär Linnéaträning och eftersom det var jag som hade nyckeln till lokalen så var det bara att masa sig iväg. Och tur var väl det!
Ett lite reducerat, men otroligt härligt, gäng samlades idag och som vanligt blev det en massa prat innan träningen. Tack, alla ni underbara Linnéaiter (ingen nämnd, ingen glömd) för den energiboosten! På Linnéaschemat idag stod det distanspass/tröskelpass runt Söder och så fick det bli, bestämde jag enväldigt som ställföreträdande coach. Trots att min rygg och mina ben gnällde lite så beslöt jag mig för att gå ut i 4:30-fart och se hur länge det höll. Några snabbfotingar drog iväg direkt, några andra släppte och rätt snart var det jag och Magnus som bildade en egen liten klunga. Benen kändes förvånansvärt pigga fram till Hammarbyhamnen då motvinden slog emot oss och gjorde det allmänt trögt. Tappade dock inte farten utan malde på rätt bra, trots att vaderna och mina stackars gluteusmuskler försökte protestera av trötthet (ingen syra, bara trötta, trötta muskler). Och då hände det helt plötsligt något. Jag bara uthärdade. Tänkte inte, bara sprang på och kopplade bort alla trötta muskler. Jag kände mig lugn och trygg i förvissningen att det här var piece of cake jämfört med mina tempo-pass som coachen lurar ut mig på. Och utan att märka det hade jag ökat farten, tappat bort Magnus och avverkat de sista två kilometrarna på 4:19 resp 4:13. Häpp! Det landade i 44:26 på milen (jag räknade fel och trodde att jag kommit sub44, men inte än...) vilket jag är mycket nöjd med.
Totalt blev det 12,08 km idag med en snitthastighet på 4:36 min/km inklusive uppvärmning och nedjogg. Och en snittpuls på 176 spm. Jag vet, med säkerhet, att jag i våras hade haft en snittpuls på ca 185 spm under samma pass. Någonting håller på att hända och helt klart har träningen gett effekt, både på konditionen och på psyket. Jag hoppas att detta bara är början... =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Trevlig liten tur ;)
Din tröskel ligger ju på 4:05 så jag gissar att du tog en distanstur istället för tröskel. Lite för snabbt då (hytter med pekfingret).
Starkt i motvinden (som jag också kände av igår) trots tunga ben!
Intressant! Jag konstaterade igår att min tröskel också ligger runt 4:05
Men är inte en full mil tröskel ett otroligt hårt pass? I min värld är det så i alla fall. Det är väl därför man bryter av genom att köra 5*2, 2*5, 3*4 eller något annat? Ska man köra snabbdistans så är redan 6-7 km rätt tufft på vår nivå. Eller?
Ryktet säger att hon var vääääääääldigt trött i lungan när hon kollapsade på en bänk i tanto ;) Distanstur, jo jo...
Men okej - det var INTE all-outtrött heller, så en skarp tillsägelse kan nog räcka denna gången.
N'batha: *ställer mig i skamvrån med dumstrut på* ;-) Jag har numera überstarka ben, tack vare dig. Måste ju utnyttja det faktumet...
Nix: Ska du också skälla på mig? Vad är det här :-P Så trött var jag väl ändå inte, bara lite flåsig... ;) Fast du, är vi jämnsnabba så sprang du också för fort. Aja baja! ;-)
Ser fram emot den dag (lär aldrig komma - jag är faktiskt rätt gammal) när jag tycker att ett distanspass i 4:30 är en bit kaka. Och ökar farten! och då har vi bara sett början än...
Vadå, jag avis? Nehej bara glad för din skull!
Du är så jävla bra!!! Du kommer ju gå hur långt som helst!
Jag skriver som jag skrev till din jämbördige kamrat Nix:
Spring 10 000 meter på bana nån gång (som vi riktiga löpare gör)och du kommer att springa fort och persa i kubik. Ni två kan ju springa tillsammans och dra vartannat varv. Ville bara säga det.
Tack vare mig? Näe, det är Du som tränar.
Ska vi köra en sväng på Stadion nästa vecka? Du kan köra så långt du vill (>3km) men jag satsar nog på sub 39.
Nix: Min snabbdistans brukar vara kring 12 km.
Bureborn: Din bästa tid är ju alldeles framför dig :-) Go girl!
Mia: Gå?! Jag ska springa! ;) Tack, vännen! Med sån support orkar man lite till.
Jumper: Nu gav du mig en idé, tack för den. Jag springer, som den riktiga löpare jag är, på bana när jag kör tempopassen. Lättare så ;) Tack igen!
Coach N: I och för sig. Men jag har lovat bort mig till dig också så... Gärna Stadion! Jag jobbar iofs mest hela tiden men kan mån, tis eller sön kväll :)
Skicka en kommentar