Status: Gökboet. 4 dagar kvar.

Mitt jobb liknar just nu ett dårhus mer än något annat. Inte bara som miljö utan dessvärre även patientmässigt... Att det är en byggarbetsplats för tillfället gör inte saken bättre, det sprang bygg-gubbar, barnmorskor och patienter kors och tvärs över hela avdelningen igår. Själv gjorde jag parodi på mig själv i mitt försök att kommunicera med en patient som endast talade bengali och knappt ville titta åt mitt håll. Eller för den delen när jag försökte lugna en kvinna som bara grät och skrek och hittade fel på allt; det var för varmt, för kallt, hon var trött, vattnet var ljummet, barnet skrek, det drog från fönstret, solens ljus var för starkt... you name it! Kände mig ungefär som John Cleese i Fawlty Towers i mitt kroppspråk och som Jack Nicholson i Gökboet för övrigt. Och allt jag ville var att åka hem och få vara ifred i min marathonuppladdning...

Dessvärre fick jag inte vara ifred med marathonuppladdningen ens efter jobbet. Jag var tvungen att reda ut ett visst huvudbry och det tog mer energi än jag trott. Å andra sidan, nu har jag rensat ut ett litet spöke och kan åka till Berlin med fokus på att ha kul och att prestera. Jag ska springa mig igenom frustrationerna och gå i mål lycklig och redo för en nystart i oktober. För i oktober kommer det att hända flera spännande saker på löparfronten :-)

Så; status Gökboet ska förbytas till status Duracell-Karin. Berlin hägrar imorgon och formen känns på G. Gårdagens 9,5 km i 4:30-fart utan större ansträngning bådar gott. Berlin is calling!! :-)