torsdag 4 september 2008

Tävlingsnerver...

Run, Karin, run!

Igår slog tävlingsinstinkten till med full kraft. På något sätt har jag förträngt att jag ska tävla på lördag, men igår insåg jag att det faktiskt ÄR tävling på lördag och jag ska springa... Jag ska försöka slå nytt PB och framförallt känna på formen inför Berlin Marathon. Helt plötsligt blev det lite mer allvar över det hela. Genast vaknar tvivlet; tänk om jag har slitit för hårt på kroppen och faktiskt inte presterar alls på lördag? Hur kommer det att påverka mig inför Berlin? Tänk om jag går på för hårt och sabbar formtoppen? Fast å andra sidan; det ÄR inte hela världen. Det är ett halvmarathon och jag springer ju för att jag älskar att springa. Att det ska vara så svårt att komma ihåg det så fort det närmar sig tävling...

Jag borde nog inte tävla över huvud taget, jag har så otroligt dåliga tävlingsnerver. Jag kan skoja om det, men när starten närmar sig så vill jag inte vara med längre. Det slår aldrig fel; även på lördag kommer jag att undra vad jag gör bland alla vältränade människor i min startgrupp, nervös att någon avslöjar löparwannabe-Karin ;-) Å andra sidan så ska det bli jättekul, alla negativa känslor släpper så fort starten har gått och förbyts i ren löpar- och prestationsglädje.

Strax väntar kortintervaller på EIP och sen blir det till att ladda batterierna inför morgondagens nummerlappsuthämtning. Dessutom ska jag försöka hitta någon av coacherna Montan för att hämta ut min nya IF Linnéa-tröja, för det är klart att jag springer i klubbfärgerna på lördag. Nu pirrar det i magen, vill jag lova. Det är nervöst, men ska bli SÅ kul att tävla igen! Startnummer 10136 börjar bli redo...

16 kommentarer:

Benet sa...

Vilken härlig bild! Du ser ju sjukt stark och snabb ut. Du vet, jag vet, alla vet att det kommer att bli kanon på lördag.

Tävlingsnerver är bra. Det får en bara att fokusera lite extra på det man skall göra.

Kör hårt, Karin!

Dunceor sa...

Jag känner oftast samma sak. att det ska bli roligt att springa men när det väl drar ihop sig och man ska åka till starten så sätter ångesten in och man vill inte alls starta. Sen går startskottet och då är det bara att köra.
Lycka till! Det gick ju bra med GV innan SM så...

medeldist sa...

Tävlingsnerver ja..det lider jag alltid av inför varje tävling. Tror det beror på att jag har så höga krav på mig själv. För mig släpper det oftast direkt när jag kommer till tävlingsområdet, det är värst timmarna innan. Tror det kommer gå alldeles utmärkt för dig på lördag, träningen verkar ju gå alldeles utmärkt :)

bureborn sa...

Benet har förstås rätt, tävlingsnerver är bra. Ger fokus och adrenalinpåslag som leder till stordåd. Men usch ja, vad det är jobbigt!
Själv mår jag oftast lite illa på tävlingsdagens morgon och sen blir det bara värre. Ända tills jag sätter mig ner, slappnar av och spelar upp det kommande loppet i skallen. Då rinner pressen av och jag kan lugnt kliva in i startfållan.

jumper sa...

Att ha "tävlingsnerver" är väl per definition något dåligt, eftersom ordet väl betyder ungefär "dåliga tävlingsnerver", dvs sådana som hindrar den tävlande från att prestera sitt bästa. Benet och Bureborn menar nog det som jag skulle kalla "nervositet före tävling", som kan vara något bra i rätt form. Adrenalinpåslag när man närmar sig tävlingsområdet låter rätt, men oro dagar i förväg låter inte konstruktivt. Eftersom Karin har som vana att lyckas, ska hon inte vara orolig. I synnerhet inte efter att farbror jumper lägger sin lugna hand på hennes huvud och säger "Det kommer att gå bra".

Själv har jag alltid tyckt om att tävla. Att närma sig idrottsplatsen, höra speakerrösten, dra på sig tävlingdräkten och hälsa på konkurrenterna. Det ger en kick. Jag vill vara just där och då, vilket jag inte skulle vilja om det handlade om att t.ex. hålla tal eller sjunga offentligt eller något annat som jag behärskade dåligt. (Stefan Holm har skrivit mycket bra om detta).

Karin sa...

Benet: Den är från ett intervallpass på Zinken i somras :-) Vi får se hur det går, nervöst är det iallafall....
Dunceor: Precis så! Exakt! :-) Ja, det är den känslan jag vill få nu med. En bra halvmara inför ett bra marathon...
Medeldist: För mig är det tvärtom, jag blir jättestirrig när jag ser mina medlöpare och tycker att "alla andra" ser jättesnabba ut och förstår inte vad jag gör där. Men, jag vet... Jag har tränat bra så konkurrenterna borde bäva ;)
Bureborn: Det var ett bra tips, tack! Ska försöka använda mig av det på lördag :-)
Jumper: Tack för kloka ord. Jag tar med mig dina lugnande visdomar på lördag och lovar att vinka när jag passerar. Båda gångerna!

Benet sa...

Tackar jumper för det klargörandet. Nervositet före tävling, som skärper ens sinnen och får en att fokusera, är det som jag åsyftar i min kommentar.

Magda Gad: sa...

känner igen mig :-) jag går alltid igång på utmaningar, sen när jag väl står där undrar jag alltid varför jag satt mig själv i en så jobbig situation, hahaha
men det är tydligen ett tecken på att man SKA tävla, om man lyssnar på dem som vet
så det är bara att köra på, kommer gå skitbra!

jumper sa...

Fast när jag googlar på ordet "tävlingsnerver" verkar det som om ordet i sig numera har en mer neutral betydelse än i min ungdom.

jumper sa...

När jag sänt kommentaren ser jag den nya ordverifieringen:

"orohzz"

Betyder: "Din oro går över, Karin!"

Fredrika sa...

Jag tycker det låter som om du har alldeles utmärkta tävlingsnerver, såna där precis-som-det-ska-va-nerver :-)

Ses på lördag!!

Helena sa...

Jag är precis lika nervös som du, Karin! Du vet att du kirrar det här galant;D Min prestation är jag mer tveksam till, men det ska bli en glädje att se ryggen på dig försvinna mot mål;D Vi ses snart!

MarathonMia sa...

Tävlingsnerver är bra som sagt, men din inställning "Vad gör jag bland alla vältränade människor..." Du är den mest vältränade jag känner. Du kan få hälften av mitt självförtoende för jag har så det räcker för oss båda ;-)

Och tänk på det allra bästa inför detta lopp: Alla kommer att dö Tantodöden men inte vi från IF Linnéa för Tanto är en fis i rymden för oss!

heja heja heja.

jumper sa...

Tanto hit och tanto dit? Det är på S:t Paulsgatan den riktiga backen kommer. Fast Söders hjältar har kanske tränat där också?

MarathonMia sa...

äsch! S:t Paulsgatan är bara en transportsträcka.

Karin sa...

Magda: Tack!! Precis som du så bara måste jag anta utmaningar, men sen är det ju inte så kul när det väl gäller... Känns betryggande att veta att du känner likadant :-)
Jumper: Återigen, tack för kloka ord! Min oro går förhoppningsvis över 16:30:01 imorgon ;-)
Fredrika: Tack! Ja, vi ses imorn! Kul att vi sågs idag med :-)
Helena: Du fixar det! Tro inget annat!!! Jag ska baske mig hinna tänka lite supportertankar åt dig på vägen imorgon ;)
Mia: Hehe, tackar! Dessvärre kommer jag nog att undra samma sak imorgon iallafall... Jag ska försöka sno lite självförtroende av dig och använda som spurtbränsle.
Jumper & Mia: Låt backarna komma, I'll beat them all!! ;)