fredag 19 september 2008

Förvirring råder. 9 dagar kvar

Jag är förvirrad, värre än vanligt. Ingen tvekan om att ett stort lopp närmar sig, jag är så ofokuserad och vimsig att det inte liknar någonting. Förutom att jag igår lovade bort brödrosten som inte längre är min (förlåt, Johan!) så lyckades jag ta tunnelbanan åt fel håll, komma till jobbet en halvtimme för tidigt (tog fel på tiden) och lägga ifrån mig både stetoskop och termometer inne hos olika patienter... Och det fortsatte imorse när jag slängde tandborsen och tandkrämstuben i soporna istället för att ställa tillbaka dom i badrumsskåpet. Dessutom höll jag på att göra en klassiker; ta med soppåsen till jobbet och slänga påsen med lunchen i soporna. Som tur var så gjorde jag iallafall inte DET.

Som om det inte vore nog så är jag synnerligen förvirrad på det privata planet ändå. Och nu har marathonspöket vaknat; jag känner mig ur form och otränad trots att jag är mycket väl medveten om att jag har tränat mer än någonsin. Antar att det är den minskade träningsmängden som spelar psyket ett spratt. Känns inte alls som om jag ska kunna prestera ett marathon nästa söndag, men jag vet! Jag kommer ur det med, marathonuppladdningen har sina faser och man måste liksom igenom dom. Men just nu känns det förvirrat. Vart är passet och startbeviset förresten? Och vart ligger Berlin?! ;-)

11 kommentarer:

bureborn sa...

Hihi, så roliga och förvirrade dina dagar blir så här inför ett lopp. För oss som läser om dem i alla fall. Tack för rolig läsning!

Och du börjar väl bli van eller hur, kan knäppa det lilla spöket på nosen?

Det är förexten svårt det där med "taper", eller vad i hela friden det nu var Sz kallade nedtrappningen inför en tävling. Jag drabbas alltid av en gnagande känsla av att jag borde köra ännu mer, ännu hårdare.

Johan sa...

Då är det väl precis som det ska vara inför ett storlopp. Det är bara att checka av Masses "inför-lopp"-lista! Meh! MIN brödrost?? (i alla fall ett tag) Nej, nu tappade jag lusten helt att beta på min tid...Jag får återgå till att bara försöka springa fort som f-n :-)

Helena sa...

Hehe, jag håller med bureborn:D får också den där känslan av att jag borde köra fler pass, ännu hårdare innan loppet fast jag vet att det varken gör till eller från;) Vad rolig du är Karin! Så där förvirrad var min man när vi fick första barnet; han slängde växelpengar i soporna istället för skräpet:D Själv är jag alltid förvirrad tycker jag, kommer väl aldrig ur det, hihi!

Benet sa...

Haha, rolig läsning!

Känns som att du är på väg in i tävlings-mode på allvar nu. Härligt!

Kan förresten lugna dig med och upplysa dig om att Brandenburger Tor, Berlin, Tyskland ligger på Latitud: 52°30'58.40"N, Longditud: 13°22'40.23"O. Så nu behöver du inte tänka mer på det.

jumper sa...

"Ja, du är för tokig du, lilla stumpan", höll jag på att skriva, men så kom jag på att så skriver man inte nuförtiden. Djävligt roligt att läsa var det i alla fall.

Fredrika sa...

Vi följer dina irr- och virrfärder mot segern met spänning :-)

Nix sa...

Benet:

Tror du att Karin blev mindre förvirrad nu? Hon sitter och försöker komma på hur hon ska få in koordinaterna i den finska plastklockan hon har...

Karin: sju sekunder per km är stooor skillnad. Tycker du inte det så kan du ju köra nästa halvmara sju sekunder snabbare...
Vilken du förmodligen kan ;)

Masse sa...

Nu var du riktigt elak, Niklas :-)

Benet sa...

Nix:

Hehe, det var ju liksom lite det som var meningen... att hon skulle fokusera på nåt annat och låta marathonspöket klara sig själv ett tag... ;-)

Finska plastklockan, förresten? Hur understår du dig att smutskasta denna östnordiska kvalitetsprodukt på detta viset? Avundsjuk på er Garminägare? Jag? Pyttsan...

Michael Matton sa...

Typen av förvirring du uppvisar brukar jag uppleva när jag är kär, inte inför stundande marathonlopp - då är psyket laddat, taggat och ofelbart. Alternativträning rekommenderas!!! :)

Karin sa...

Bureborn: Visst är det märkligt att man liksom alltid tror att man ska springa mer såhär nära inpå ett lopp? Borde ha lärt mig, men inte då. Marathonspöket och jag brottas numera dygnet runt... ;-)
Johan: Du har nog rätt. Och förlåt igen för brödrostsincidenten. Du får den senast på Åland ;-)
Helena: Hahaha, vad skönt att det inte bara är inför marathon man blir knasig ;-) Du kan vara lugn förresten, så fint som du tränat!
Benet: Tack, jag som alltid undrat över koordinaterna :-) Nuså; mot Berlin!
Jumper: Jodå, så kan man skriva fortfarande. Och kul att man kan roa någon med sitt lätt deliriska tillstånd... :-)
Fredrika: Det känns tryggt att ha en stabil ultralöpare som övervakar ens virrfärder. Tack!
Nix: S-IKY!! Min klocka är så bra så ;-) Och jo, 7 sek/km är stor skillnad. Bara inte tillräckligt stor för att pacen ska vara görbar ett helt marathon. Nästa halvmara ska jag baske mig springa på 4:20-pace "bara för att". ;-)
Masse: Ja, jag håller med dig!
Michael: Välkommen hit! Ingen alternativträning före Berlin, då blir jag garanterat ännu mer förvirrad. Och det behöver jag inte bli... ;-)