Nu börjar det dra ihop sig på allvar. Ska man vara petig är det 12 dagar, 23 timmar och 56 minuter kvar till starten i Berlin Marathon. Det börjar bli blandade känslor; som alltid längtar jag vansinnigt mycket till underbara Berlin men själva marathonet... nja... ;-)
Igår sprangs det sista långpasset inför den stundande maran, 29,61 km avverkades på 2:30 dvs 5:05-pace i snitt. Det blev ett nytt pass runt marathon- och halvmarathonbanorna med sällskap av Pertti och som alltid blev det väldigt mycket prat och skratt :-) Eftersom det var "generalrepetition" så startade vi passet kl 9, samma tid som starten går i Berlin. Det var helt underbart väder, solen sken, himlen var höstblå och luften var härligt syremättad. Det blev 29 km av ren njutning, varje steg och varje andetag fyllde mig av löparlycka. Tänk att kunna springa och att njuta av det! Att dessutom kunna springa närmare tre mil en söndagsförmiddag och inte vara helt slut efteråt, tack kroppen!!
Det känns ganska tryggt att ha ett sånt här pass i ryggen, jag ska plocka fram känslan och minnena när jag står i starten och känner mig liten och ynklig. Jag vet ju att jag kan, men frågan är om det blir en bra dag eller inte. Allt hänger på det... Och idag känns kroppen lite lagom seg och trött. Kanske har jag kört för hårt, eller så har jag sabbat en formtopp, eller håller jag på att bli sjuk?!? Eller har marathonspökskrället vaknat? Time will tell...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
*Kampsportsvrål* Hoppas skriket skrämde spöket på flykten.
För det är klart att det är spöket som visar sitt fula lilla tryne! Alla andra idéer kan du direkt lägga på hyllan.
Låter förexten som ett helt underbart (och för mig skrämmande snabbt) långpass. Vilken lycka!
det där spöket kan flyga sin kos. Hur dålig dag du än har så är du under 3:20. Frågan är inte hur bra du kan bli utan hur "Helt jävla tokbra du redan är!" Du tar 3:15. Tre och femton. Snabbare får man leta efter!
kroppen är fantastisk!
tänk positiva tankar och driv bort alla spöken!
Det är en befrielse att läsa din blogg. Du bara gör. Även om det är lite inslag av mumintroll ibland, så tar du ändå alltid kontroll över situationen. Och det kommer du göra i Berlin också.
Du är en stor människa Karin. Ja, du vet vad jag menar med det:)
Karin, har du börjat tro på spöken, nu har du allt varit och pillat på lustgasen på jobbet :-)!
Tycker det låter som om din kropp fungerar alldeles som den ska. Vore konstigt om du inte kände dig åtminstone lite trött efter gårdagens 3 mil i 5,05 tempo.
Lyssna på kroppen nu.
kramar
Kom ihåg att även om du mot förmodan har en sämre dag, så gör du ett mycket bra lopp. Du har sån hög lägsta-nivå idag. Allt däröver är bonus som du kan njuta av och om du har en riktigt bra dag kan du....
Tänk: "Detta är något som jag verkligen är bra på" (för det vet du ju innerst inne att du är).
Karin det kommer att gå så himla bra i Berlin!! Tar till mig av dina tankar, jag ska tänka tillbaka på halvmaran när jag sprang i mål och kände mig urstark. Och så självklart ska jag tänka på dig, att jag måste skynda mig imål så jagkan gratulera dig till en supertid:)
Bureborn: Spöket blev fullkomligt förvirrat iallafall ;-) Helt underbart var ordet om långpasset!
Mia: Hahaha, jo, tjena! I drömmarna kanske, men inte i Berlin. En vågad gissning: 3:22:33. En bra dag. Men okej då, jag kan vara lite jävla tokbra ändå. För jag är ju jag ;-)
Magda: Ja, verkligen. Vilket redskap man har fått!! Jag jobbar på saken, längtar åtminstone till Berlin som stad!
Katta: Tack! Jag förstår precis vad du menar. Stora ord som värmer en liten My :-)
Catti: Haha, jag har faktiskt aldrig vågat testa lustgasen. Modigt värre, va?! ;-) Lyssnar på kroppen, vilodag på onsdag säger den!
Jumper: Tack för mycket kloka, värmande ord. Innerst inne vet jag att du har rätt.
Helena: Tack, vännen! Klart du är superstark även i Berlin. Jag finns i mål och väntar på dig! Vid "L" som i Linnéa :-)
Det kommer att gå så bra. Håller med jumper om det här med hög lägstanivå, men inte sabbar du en formtopp så lätt. Äh, varför babblar jag på, allt det här vet du innnerst inne :-)
Tack, Fredrika! Jag behöver nog påminnas om det ibland :-)
Skicka en kommentar