måndag 8 september 2008
Märklig start på veckan...
Imorse kom svackan. Kände mig vankelmodig redan när jag vaknade, lite "jaha" över lördagens kanontid. Jag vet ju att det blir såhär, men ändå. Kändes tungt att ens tänka på att toppa formen till Berlin Marathon... Och tyngre blev det när jag öppnade mailboxen och konstaterade att jag satsat, vågat, men inte vunnit. Förbaskat! Funderade på att lägga mig ner på golvet och vissna lite, men bara jag tänkt tanken så skramlade det till i brevinkastet. Nyfikenheten tog överhanden och jag glömde nästan bort att tycka synd om mig själv när jag såg vad som ramlat in. En sprillans ny fotpod från Polarteamet (tackar!) samt startbeviset till Berlin Marathon. Jag tar det som ett tecken; det är löpning och inte alternativträning jag ska ägna mig åt! Åtminstone i tre veckor till ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Det är bäst att inte ägna sig åt andra aktiviteter än träning, livet blir så problematiskt då ... ;-)
Se det så, jag har fått massa mer tränat sen jag blev singel ;=)
Vänta med alternativträning till efter Berlin.... En sak i taget för att inte lura in hjärnan i ett prioriteringskrig :-)
Magda: Haha, ja, men inte riktigt lika spännande heller... ;)
Dunceor: Jag har aldrig varit något annat än singel sen jag flyttade hit ;-) Möjligen non-singel-wannabe...
Benet: Hahaha :-) Kloka ord! Tack
Ordverifiering: fyfydxeh. Vad kan detta betyda?
Ok, 3 veckor utan alternativ träning får väl gå för den här gången men sen får det bli ändring på torpet :-)
Bara för att glädja dig kan jag meddela att din halvmarathon tid är såpass bra att du kvalat in via meriter till New York Marathon och behöver inte åka med Springtime för att delta!!!
Hmm. Skulle kanske skrikit ut en hälsning när jag såg en rödhårig löperska med Linnea logga på bröstet.. :-)
Intressant att jag lyckades se dig men inte min polare jag känt i tio år. Väljer min manliga hjärna vad som är viktigast? :-)
Tjuvläser din blogg för inspiration.
/J
Du är så jäkla grym och cool, och väljer någon inte dig så är det dens problem att den inte vet vad den går miste om! Spring Karin, spring! Du är ju bäst!!
Var sak har sin tid. Folk räds vinnare och snälla, underbara människor som du. Alla har ju ett val, att välja bort storvinsten är att förlora lite grann.
Har jag missat nåt nu igen?
Postmarathondepression. Fast halv.
Jag hade det en sväng jag med...
Dagens sub-1:35-landsproblem !!!
Catti: Hahaha :-) Det råder jag nog inte över... tyvärr...
TRD: Hurra! :-) Det var en mycket glädjande nyhet! Synd bara att resan via Springtravel redan är köpt...
Anonym: Klart du skulle ha hälsat, jag hade glatt vinkat ;-) Och bloggar är till för att (tjuv)läsas. Välkommen!
Karin: Tack, vännen! Du är bäst!!
Mia: Du är klokare än klokast. Tack för orden, visdomen och vänskapen :-)
Tildo: Nej, inget av vikt. Lite i-landsproblem bara ;-)
Nix: Typ. Det går ju över, det vet jag. Men det är segt...
Jumper: Ja, det var bättre förr! (då hade jag inga post-lopp-depressioner över huvud taget...)
I ärlighetens namn så hann jag inte, blev så förvånad över att jag kände igen dig. Stod vid 12 km och tänkte heja på när du passerade igen, men då såg jag dig inte.
Får väl heja om du passerar mig på UE istället.
Grym tid, lätt avundsjuk. :-)
/J
:-) Det lär dröja innan jag tar mig dit ut igen, men ropa om du ser mig! Och visst är det kul att känna igen folk från bloggvärlden när man möts IRL, intressant fenomen faktiskt :-)
Skicka en kommentar