tisdag 2 september 2008

Långpassmåndag

Igår fick jag lite välförtjänt ledighet efter helgens jobb och vad annars gör man med en ledig dag om inte springer ett rejält långpass. Sista långa långpasset inför Berlin stod på mitt mentala schema och så blev det också... Det var dock inte helt utan motstånd jag gav mig ut, kroppen kändes okej men mentalt kändes det motigt. Hjärncellen hade fullt upp med annat huvudbry och det var svårt att fokusera på ett lugnt, långt, skönt långpass... Uppladdningen kanske inte var den bästa heller, i söndags gick jag på en mycket trevlig långpromenad och hittade en Thai-kiosk 500 m hemifrån mig. Otroligt god, stark thaimat som förvisso funkade bra som bränsle på långpasset men magen var väl inte helt överlycklig över kombinationen thai och långpass. Dock klarade jag mig även denna gång från att uppleva fenomenet nödladning...;-)

Hursomhelst, jag kom iväg och styrde stegen mot Söder till att börja med. Eftersom min fotpod nu helt har gått i strejk trots batteribyte så blev det en improviserad runda där jag tittade på tiden och utifrån den "gissade" längden på passet. Sprang mot Globen och vek sedan ner längs Årstaviken och bara njöt av naturen och Stockholms vackra omgivningar. Fortsatte över Årstabron och vek ner vänster och sprang bort mot Hammarbyhamnen och Stadsgårdskajen, längs Söder Mälarstrand och över Västerbron till Kungsholmen. Där började min mentala kamp att fortsätta. Kroppen kändes förvånansvärt pigg och lätt men jag var så trött, ville bara lägga mig ner och sova. Nu är jag ju inte den som ger efter i första taget så jag bet ihop och tuffade vidare och sprang runt Kungsholmen, samma runda som jag och coola Karin har kört PH-pass på tidigare. När jag för andra gången närmade mig Stadshuset konstaterade jag att jag "bara" varit ute i 2h30 min så det blev till att förlänga passet runt Riddarholmen och över till Söder igen. Stoppade klockan när jag nådde Slussen och hade då varit ute i 2:48:04. Stapplade mot tunnelbanan och drabbades av ett akut sockerbehov. Bara att styra om stegen mot Pressbyrån och ge efter för godisbehovet; GE MIG SNICKERS!!! En Snickers och en Brämhults apelsin-& jordgubbsjuice senare kände jag mig lite lugnare och mer mänsklig igen :-) Vad behöver ni för att återhämta er efter långpasset?

Väl hemma kollade jag rundan på Gmaps och sprang uppskattningsvis 32,35 km idag (möjligen lite längre, det brukar diffa en del mellan kartan och sprungen sträcka) Ett helt okej långt långpass alltså :-)
Efter en lång varm dusch var det dags att bege sig till stan och tjejkväll med underbara Mia. Det blev en skön promenad, massor av prat och sedan god mat. En toppenavslutning på dagen, helt enkelt!

20 kommentarer:

Benet sa...

Låter riktigt... ja, mysigt. Springer du med musik i öronen eller lyssnar du på stans ljud då du tassar, eller förlåt: i ditt fall FLYGER, fram?

Efter mina längre pass brukar det kännas bra med 250ml Gainomax (Jordgubb) i strupen. Snickers har jag definitivt heller inget emot. Dock har det inte blivit några än så länge. Får kanske börja med det när mina långpass blir lite längre (så att de verkligen förtjänar epitetet LÅNGpass).

Magda Gad sa...

Mm det där lät skönt... Jag brukar klämma en Snickers på långa cyklingar, men efter träningspass (oavsett typ) tar jag alltid en recoverydrink, vanligtvis Vitargo gainers gold. Det är det som funkat absolut bäst för min återhämtning.

Sedan mat självklart efter nån timme :-)

Karin sa...

Benet: Det var riktigt skönt :-) Igår lyssnade jag för ovanlighetens skull på P3, annars brukar jag springa med stadens ljud som sällskap. Flyger, nja, igår stolpade jag nog mest fram, hehe. Gainomax gillar jag med, fast hallon i såfall...
Magda: Det var skönt. Man inser att man kanske inte är som alla andra när man frivilligt lägger tre timmar på en löprunda, "bara för att...". Och återhämtningsdrycker i all ära, klart mat är ett måste så fort det går! :-)

Anonym sa...

Oj vilka långa långpass du kör :) Kommer nog greja maran utan problem med den uthålligheten.
Efter tuffare pass eller tävlingar klämmer jag en Rapid Recoevery från Fairing. Dyrt men bra. Fast det som jag mest behöver efter ett långpass är en extra vilodag för att bli normal igen.

MarathonMia sa...

Du är så duktig! Jag blir så stolt - tänk att känna nån som har tänat över 3 mil så många gånger som du! 4 eller 5 - galet duktig. Och snabb. Och har ändå en massa energi efteråt! Heja snickers och snack.

MarathonMia sa...

Glömde alldeles: Min återhämtning: Apelsin, vaniljfudge, röda Ferraribilar och Ramlösa eller Loka.

Sen tokmycket mat såklart.

Anonym sa...

Svar: Mjölk, mackor, russin, kaffe, bananer, matrester eller vad som fanns i kylskåpet. När jag sprang från KTH-hallen eller Lidingövallen hade jag matsäck bestående av mjölk, smörgås, tomat och frukt. Efter mina tremilalångpass (hörde ni?) brukade jag ha god aptit till skillnad från efter långlopp.

Fråga: Tror du att jag någonsin mer i livet kommer att springa ett långpass på tre mil (Naturligtvis vet jag hur Karin svarar. Det är ju därför jag frågar)

Anonym sa...

Tell me about the rabbits George!

Anonym sa...

Vilket fin-fint långpass - med betoning på lång. Låter underbart, även om du nämner mentalt motstånd. Här låter man sig inte luras, erkänn nu: du njöt hela vägen. ;-)

Återhämtning? Ett stort glas blandsaft och en Gainomax (helst hallon. Stretch, dusch, 10 minuters tupplur och sen maaaat.

Dunceor sa...

Jag brukar köra vanligt mat som återhämtning eller ibland proteinpulver. Kanske inte alltid bäst i världen på det där med återhämtning.

Karin sa...

Medeldist: Långpass ska väl vara långa? ;) Jag inbillar mig att jag har nytta av det. Vilodag efter långpasset håller jag med dig om, en självklarhet :-)
Mia: Du ligger ju själv nästan på samma distanser, bara några km som fattas ju :-) Och jo, jag var otäckt pigg i måndags kväll, men det var ju bara för att jag hade ditt energiboostande sällskap :-)
Jumper: Såklart jag tror att du kommer att springa ett tremilslångpass igen. När längtan infinner sig, och det kommer den att göra framöver.
Tildo: Varifrån kom kaninerna?!
Bureborn: Nja, njöt hela vägen är nog att överdriva... Men såhär i efterhand känns det skönt ;) Gainomax Hallon, min favvo!!
Dunceor: Vem sa att mat inte är den bästa återhämtningen? :-)

Dunceor sa...

Nja jag syfta mer på att jag inte är kanske bäst på återhämtning. Det händer att jag har skitit att äta eller gått och gjort något annat och sedan insett att jag borde få i mig något =) Jag brukar satsa (helt felaktigt) på äta sällan och mycket =)

Catti sa...

Du är allt lite galen som springer över 3 mil när det är så få dagar kvar till halvmaran. Men springer man omkring i toksnabba starka Karins kropp spelar ju inte det någon som helst roll...kan man få låna den vid tillfälle :-)?

Hoppas alla km du la bakom dig och skvalet från P3 hjälpte dig att rensa lite av ditt huvudbry.

Sköt om dig nu och skäm bort kroppen med några extra snickers.

Karin sa...

Dunceor: Hahaha, det var en ny variant :-) Å andra sidan verkar du ju tåla det också...
Catti: Äsch, det är ju flera dagar kvar ;) Du får låna min kropp precis när du vill, säg bara till vännen! Huvudbry-dramat fortsätter, men jag hade åtminstone inte långtråkigt på långpasset ;)

Anonym sa...

John Steinbeck

Karin sa...

Och hur kom han in i bilden, Tildo? Tell me more...

Anonym sa...

John Steinbecks roman "Möss och människor" (originaltitel Of Mice and Men) handlar om George, en snabbtänkt man i trettioårsåldern, och den jämngamle Lennie, som är enormt stark men efterbliven. De är kringvandrande lantarbetare, men drömmer om att bli självständiga. Lennie har en passion att ta på mjuka och lena saker, såsom valpar och kaniner, något som spelar en ödesdiger roll i berättelsen. Repliken "Tell about the rabbits, George" säger Lennie så snart han söker tröst och vill höra om kaninerna han ska få sköta när de en gång får en egen gård. Repliken lever också ett eget liv i detta hushåll, och används när någon vill höra vackra löften, i detta fall, när jumper bad dig om en snäll löparframtidsprognos. Förhoppningsvis slutar det bättre för jumper än för Lennie. Oj, nu berättade jag ju hur det går i boken! Fast du kanske redan har läst den?

Karin sa...

Nej, Tildo, det har jag inte. Men tack för att du upplyste mig :-) Dessutom tror jag att Jumper kommer att springa långa långpass igen. Gör inte du?

Anonym sa...

Efter 15 lätta kilometer i går kväll börjar han tro det själv nu. Snart blir han odräglig igen. Jumper är dum, men Karin är snäll!

Karin sa...

Vad härligt att höra att Jumper är på gång :-) Är han dum mot dig, Tildo? Det är inte så att du retas? ;)