PMS, backträning och uppladdning...

Hmm. Dagen började inte alls bra... Irriterad-check. Trött-check. Viktuppgång-check. Barbamammakänsla-check. Motivationsbrist-check. PMS-check! Dagen till ära lyckades jag också tappa mitt säsongskort på SL som gäller maj-augusti. Hurra! Någonstans där insåg jag att det inte var någon idé att sura utan bara gilla läget och fokusera på positiva tankar och när jag väl kom till jobbet så kändes livet lite roligare. Fick vara med om inte mindre än två härliga förlossningar idag, det är inte ofta! Och nyss, när jag kom hem, hade jag fått ett underbart mail från en underbar vän som får mig att le stort. Tänk, så bra det kan bli till slut :-)

Dagens backpass var precis lagom skönt. Sprang bort till Eriksdalsbadet längs Norra Hammarbyhamnen och körde backskolning i en liten undangömd backe (ingen publik idag). För att inte passet skulle bli för långt fick backen från Årstaviken upp mot Eriksdalsbadet duga, den blev lite lång (120 m) så tiderna blev lite mer än Sz-rekommendationerna; 28-31-32-30-29 s. Kändes både explosivt men kontrollerat idag, ett helt okej besked. Det enda som oroade mig liiite var att tibialismusklerna gnällde nu igen, fick stretcha rejält när jag kom hem. Har aldrig haft benhinneproblem förut, vill INTE ha det knappt två veckor innan SM! Totalt blev det 9,5 km, snittpace 4:52 och puls 165/188.

Nu är jag laddad och motiverad för både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Imorgon ska jag möta upp Karin efter jobbet och åka till hennes mamma för att sova där. Tidigt på lördag drar vi till Göteborg för att springa. Och även om jag inte kommer att ge allt så ska det bli jättekul att tävla i en stor tävling igen. Frågan är bara om jag ska springa i bunnyöron eller inte... Vad tycker ni?
Fånigt?

Sömn

Igår var jag helt otroligt trött när jag kom hem från jobbet. Bestämde mig snabbt för att stryka det planerade distanspasset ur schemat och ta en liten tupplur istället. Det blev inte en liten tupplur... Det blev 1+4 timmar, jag blev väckt av telefonen efter en timme och tackade tydligen ja till ett jobbuppdrag för NursePartner i sommar innan jag somnade om och sov fyra timmar till ;-) Sömnbrist? Skulle tro det!
Nu är jag iallafall utvilad och laddar som bäst för att köra ett backpass på förmiddagen innan det är dags att slava i landstingskorridorerna igen. Återkommer med en rapport ikväll. Skön torsdag på er så länge!

Tisdagsintervall

Idag höll det på att inte bli något pass alls. Jag var så trött när jag kom hem från jobbet att jag knappt orkade hålla ögonen öppna (tack vare ena grannens nattliga tvättande och den andra grannens festavslutning i hissen inatt. Underbart!). Lyckades dock gräva fram lite motivation och kom iväg till Zinkens IP. Mia var tyvärr upptagen på annat håll, saknade hennes glada nuna idag (men Mia, jag tränade för två!).

Rebecca, som vann damklassen i Kungsholmen runt (10 km), höll uppvärmningen och coach Nisse bestämde att vi skulle springa 8x800m-intervaller på Zinkens IP. Jag beslöt mig för att köra 6x800 m istället (och frågade faktiskt coach om lov ;-) ), även om det inte helt var enligt Szalkai-programmet (måste testa 300-metersintervallerna nästa vecka!). Det blev lite kryssande mellan mål, fotbollar och fotbollstjejer som körde styrkepass mitt i löparbanorna, men det gick riktigt bra ändå :-)

Enligt någons Garmin ska sträckan faktiskt ha varit 800m, men min klocka sa konstant 740 m och jag litar mer på den. Annars gick det ruskigt fort! Blev inte helt jämna intervaller idag, men jag är nöjd eftersom jag ändå kände att jag hade kontroll hela tiden. Snittpacen på intervallerna blev 4:08, total sträcka 4,4 km. Iterationerna lyder som följer: 2:59-3(04-03-01-03-04). Och möjligen sprang jag en extra intervall på 500 m när jag fick för mig att ta rygg på coach Nisse under min nedjogg och hans sista intervall... Kunde inte låta bli att testa om jag kunde hänga med, och det kunde jag ;-)
Jag är förvånad över min egen utveckling, för tre månader sedan hade jag aldrig varit i närheten av dessa intervalltider och idag hade jag absolut kunnat ge mer om det inte vore för ett Göteborgsvarv på lördag och framförallt; 18 dagar kvar till SM.

Totalt idag blev det 10,2 km, 49:24 min, snittpace 4:48 min/km och puls 163/193. Och ett löpindex på rekordhöga 66 :-)

Tack!

Tack alla ni för era kommentarer och åsiker på gårdagens inlägg. Jag blir alldeles varm inombords av ert stöd!
Batterierna laddade, fokuset avsmalnat på Stockholm Marathon och de 18 återstående dagarna dit. Anmälan till Berlin Marathon i september är gjord. Och jag längtar så vansinnigt mycket efter att få ge allt, kosta vad det kosta vill. Tävlingsdjävulen har vaknat och tänker inte somna förrän tidigt 1/6!

1021,21 km och bristande motivation

1021,21 km är alltså den sträcka jag tillryggalagt sedan 1 januari i år. Ingen dålig sträcka kan tyckas, men just nu känns det som att det kvittar. Precis innan jag somnade igår kväll kände jag bara hur all motivation, all träningsglädje och all längtan till 31/5 försvann. Och när jag vaknade imorse var motivationen fortfarande borta. Inte kul! Nu är jag i och för sig varken förvånad eller särskilt bekymrad över motivationsbristen, I've been there before... Men det blir inte roligare för det :-P

Jag antar att det är någon slags "post-långpass-depression" (alternativt PMS) som slår till, endorfinbristen gör sig påtaglig och löparsjälvförtroendet sviktar (nu igen). Det är egentligen skrattretande, för i lördags var jag jättenöjd och kände mig stark och nu är den känslan bortblåst. Nåja, jag tänker inte gräva ner mig för det, jag kommer igen och det senast imorgon ;-)

Inatt drömde jag för övrigt om SM, fast start och mål var ute i skogen någonstans. Och det fanns inga bussar som gick tillbaks till stan. Drömmen var mycket förvirrande, men jag minns att jag sprang i mål långt före både min pappa och min kusin men ändå kände jag ingen glädje över det (och i verkligheten skulle ingen vara gladare än jag om jag äntligen fick slå kusinen!) Vad betyder den drömmen tro?

Dagens status för övrigt är pigga ben, en öm ringtå på vänsterfoten och låg puls. Och snart en generellt ömmande kropp, ska till naprapat-Oskar innan jobbet och det kommer inte att bli behagligt ;-) Veckans träning får bli som den blir, fokuset ligger på kvalitetspass och Göteborgsvarvet som ett sista långpass innan SM. Och en stilla bön om att formtoppen infinner sig i rätt tid.

Plats 33 i värmen

Gårdagens halvmarathon blev ett lopp som mest kan sammanfattas "jaha"... Jag lyckades aldrig bli riktigt laddad inför loppet och känslan höll i sig tills jag gått i mål. Marathonpsyket låg helt enkelt och sov ;-)
För att ta det hela från början så vaknade jag och marathonpsyket samtidigt och jag var rätt nervös när jag rusade till bussen för att ta mig till Niklas. Väl där försvann all nervositet, Masse och Catarina var redan på plats och vi pratade en massa innan det var dags att jogga till start. Uppvärmningen på 2 km var inte sådär jättebehaglig, värmen gjorde sig påmind redan då och varmare skulle det bli...
Rålis var full av människor; löpare, hundägare, picknickande familjer och solbadare. Träffade en massa löpare från TSM och även Jumper och Fredrika som jag bara känt till via bloggen innan. KUL! Hann även med att prata lite med Mia och hennes syskon innan start. Och starten var ju ett kapitel för sig... Vi stod och pratade i godan ro och helt plötsligt, utan förvarning, gick startskottet. Det blev minst sagt lite förvirring och jag hann inte ens reflektera över att det var tävlingsdags.

Första kilometern var trång och backig, tempot gick långsamt och jag blev riktigt grinig över att det var folk överallt, men efter backarna lättade det och jag kunde springa på. Niklas drog iväg direkt, valde att inte ta rygg på honom utan köra i mitt eget tempo. Masse och jag hade däremot sällskap ett par kilometer innan han tog det lite lugnare. Vid första vätskekontrollen var vattnet slut och det fanns kanske tre-fyra muggar sportdryck kvar. Det var ingen hit alls att dricka klibbig sportdryck när det enda man längtade efter var vatten... Som tur var hade jag eget vätskebälte så jag kunde ju dricka ändå. Värmen var rätt påtaglig och det blev inte bättre av att det dammade rejält längs vägarna. Hela första varvet flöt dock på rätt bra, jag kände mig lätt och kroppen kändes stark. Kollade aldrig på klockan utan lät kroppen springa på och det kändes skönt. Precis vid varvningen kom dock bakslaget; jag fick håll. Jag har aldrig fått håll sedan jag blev löpare och det var horribelt! jag blev tvungen att stanna och gå i tre omgångar (totalt 500 meter) och det tappade jag såklart en det tid på. Det gjorde så vansinnigt ont och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle få lämna frukosten i retur, men tack och lov så slapp jag det!
Mellan 11 och 15 km var det tungt, just på grund av att jag fick håll, men vid 16 km lättade det igen och allt kändes mycket bra. Förutom värmen, för den började verkligen ta på krafterna. Körde med taktiken från SM i fjol, två muggar vatten vid vätskekontrollen- en över huvudet och en att dricka. Det fungerade även igår, så fort huvudet blev svalkat så kändes det lättare att springa.
Sista biten in till mål ökade jag tempot lite, jag var inte trött, inte slutkörd, men jag hade heller inte kunnat motivera mig till att springa snabbare. Kom i mål på den officiella tiden 1:47:08 och en 33:e plats av 157 damer. Tiden är helt okej med tanke på att jag gick bitvis, jag körde inte på maxväxel och jag kände av värmen. Men nöjd, nja... Jag är nog varken nöjd eller missnöjd faktiskt. Mest ett konstaterande att formen är bra.

Efter loppet samlade vi ihop oss och joggade hem till Niklas igen. Då hade truppen utökats till med Johan också. Jättekul! Lika kul var det inte för stackars Catarina som vurpat och fick bryta loppet, men hon var pigg & stark under nedjoggen trots skrapsår och en ömmande vad.
Vi joggade över Västerbron och Liljeholmsbron ner mot Gröndal och det var jätteskönt, verkligen! Sista kilometern gick vi dock och bara pratade. Totalt blev det 27,5 km varav 21,1 i tävlingsfart. Helt okej genomkörare, benen kändes pigga trots allt. Tillbringade därefter större delen av eftermiddagen på Niklas' veranda och diskuterade/analyserade loppet och hade otroligt trevligt. Tack, killar!! :-)

Avslutade dagen med att träffa Mia(som vann över sina syskon, GRATTIS!)analysera loppet ännu mer och gå ut och träffa IF Linnéa-vännerna på Morfar Ginko. En av tjejerna, Rebecca, vann damklassen i milloppet och det firade vi såklart extra mycket :-) Kvällen hann bli till natt och ett glas vin hann bli några till innan jag avslutningsvis tog bussen hem till Henkan. Och nu sitter jag här, med pigga ben och ömma tår och funderar på om det inte ska bli en kort, lugn runda ikväll iallafall :-)

Uppladdning

Sitter och laddar lite inför morgondagens halvmarathon. De smärtsamma fotbollsbenen är ett minne blott, dagens långpromenad fick det att rycka i löparbenen av träningsvilja :-) Tävlingsnerverna har inte vaknat alls, misstänker att det beror på att jag mer ser morgondagens Kungsholmen Runt som 2/3 av ett långpass... Fast när TSM-linnet träs på och nummerlappen är fäst så kommer det nog att pirra lite iallafall :-) Tiden är inte det viktiga imorgon; jag vill ha mängden och den sköna löparkänslan i kroppen. Hoppas att det blir så också!
Imorgon blir det samling hos Niklas vid 9-tiden och sedan gemensam jogg till starten. På något sätt ska vi samla ihop oss igen efter målgång och fortsätta en liten runda till och avsluta hemma hos Niklas igen. Ska bli riktigt härligt, jag ser faktiskt fram emot ett långt långpass i solen! Blir till att ta med vätskebältet med alla flaskorna, plus att dricka vid alla kontroller.
Imorgon kväll blir det ännu mer löparumgänge, jag ska träffa Mia och sedan drar vi på "afterrun" med Söders Hjältar. Jag tror och hoppas att ölen kommer att smaka riktigt gott efter en härlig träningsdag!

Avslutningsvis bjuder jag på en av mina favvolåtar just nu; I'm yours med Jason Mraz. Av någon anledning har den låten spelats på radion flera morgnar i rad när pendeltåget korsar Årstabron och solens strålar glittrat i vattnet och jag har fyllts av lycka och glädje över det vackra som finns i livet. Texten är dessutom underbar.