söndag 29 mars 2009

Premiärmilen 2.0

The shoes former known as rena
Nytt år, nya förhållanden, samma bana...

Dagen började bra; nervös och laddad på samma gång. Mötte upp Helena och Ingrid på T-banan och pratade tävlingar och nervositet. Lagom tills vi klev av vid Universitetet upptäckte jag TSM-coach Rubin och så blev det ännu mer löparsnack... Vid det här laget hade tävlingsdjävulen slagit klorna i mig och jag ville inte alls vara med längre. På väg till starten mötte vi Catti, Clarre och Anders och en hel bunt härliga Linnéalöpare. Som alltid kändes det som att komma hem, idag slog hjärtat några extra slag av att se alla Linnéaloggor i startfältet :-)
Nåja, jag och Catti drog iväg på uppvärmning för att kolla banan. Den var...inte helt optimal skulle man kunna säga. Det var rullgrus, snöslask, vattenpölar och isfläckar både här och var. Insåg att jag nog skulle få det tufft med coachens warplan, men uppvärmningen kändes bra så det fanns helt klart hopp om en bra tid. Innan starten hann jag utbyta några ord med TSM-Maria, som liksom jag hade dåliga minnen från förra årets Premiärmil. Stärkt av hennes pepp och en lycka-till-kram ställde jag mig i startfållan. Hann få ytterligare pepp av underbara Mia innan jag kröp in i min egen bubbla och inväntade startskottet.

När starten gick var det som om hjärnan var alldeles blank, jag bara tryckte igång klockan och satte fart på benen. Hade ett elände att få ordning på min Garmin, siffrorna bara flipprade på displayen så jag försökte springa på känsla... och det gick inte alls bra. Redan efter en dryg halvkilometer kände jag att benen var tunga och hela kroppen förvandlades till barbamamma, nu igen. Det var inte min dag idag, helt enkelt. Öppnade dessutom för hårt, 4:04 på första kilometern, därefter 4:14-4:19-4:22 och 4:22. Efter varvningen klappade jag igenom, kroppen ville inte, jag ville inte, ingenting var kul och jag tappade rytmen helt. Förde en mental kamp med mig själv mellan kilometer 6 och 8, vilket kanske syns på kilometertiderna; 4:42-4:25-4:40. Efter 8 km lossnade den mentala spärren lite och jag lyckades plöja genom leran på 4:26 nästkommande kilometer. Sista kilometern gick på något slags nej-nu-jävlar-får-det-vara-nog-kick och avverkades på 4:08. Stannade klockan på 44:09 men min officiella tid blev 44:13. En klar förbättring sedan FunRun i oktober alltså, men definitivt inte den tid jag ville ha... Snittpulsen 187 spm talar dock sitt tydliga språk; kroppen var inte med mig idag. Tunga, leriga ben...

Klart jag var sur när jag gick i mål, men till skillnad från förra året kände jag mig inte misslyckad. Jag tappade tävlingsfokus tidigare i veckan på grund av en krävande händelse på jobbet, psyket var inte på topp. Okej, det gick inte alls som jag ville men det är inte det jag tänker ta med mig från dagens lopp. Jag gjorde det bästa jag kunde utifrån dagens förutsättningar. Jag hade fem bra kilometrar och en okej spurt.
Slutligen måste jag bara ge ett stort tack till supportrarna från sidan av löparspåret; Jumper, Ingrid, favvo-Erik och favvo-smurfen för glada, energigivande tillrop. TACK!

Mot nya utmaningar, vänner! Ska ni med? ;-)

22 kommentarer:

Johan sa...

För min del känner jag inte till något annat än att öppna för hårt och vara full av tvivel mellan 6-8 km på ett millopp! Det är en vidrig distans! Under andra förhållanden gör du förmodligen minst minuten bättre, å då är ju utgångspunkten inte dålig alls!

Magdalena sa...

Grattis till bra lopp, jag hejade på dig vid varvningen! Det verkar som att många tog slut mellan 6-8 km!

Trail.st sa...

Jätteimponerande vilket jävlar anamma du hade som lyckades få en så bra tid trots att du "tog slut", och snittpulsen?? Wow jag har ju knappt så hög maxpuls :-)

NiklasN sa...

Tycker du gjorde ett riktigt bra lopp, med bättre förhållanden så går n'Batha-planen att exekvera.
Visst gick första för fort, men svagt utför, massor av folk - det är inte konstigt.
Leran mellan 7.5 och 9 var allt annat än kul. kan bara tänka mig hur det var för motionsklassen och deras sista varv.

Nya tag!

Benet sa...

That's the spirit! Sista kilometern i ren "nu-jävlar-anda" i rena lervällingen. Snyggt kutat!

Tiden imponerar åtminstone på mig. Speciellt med tanke på det till synes riktigt usla underlaget! Heja Karin!

n'batha sa...

Kroppen sade ifrån. Dina tider i slutet av ett tufft tempopass visar att du kan minst 2 minuter bättre om du är på topp. Nu fick du inte chansen att visa det men det kommer en annan dag. Bra sprunget och juste att knäcka den gamla bantiden med sådär 5 minuter ;)

Ordverifiering: BALENIZ (som på turkiska betyder 'din balett'), det gick med andra ord som en dans!

Jossan sa...

Starkt jobbat idag Karin, banan var inte att leka med, grus, lera och vatten, kändes som man fastnade i leran tyckte jag och det sänkte ju tempot helt klart!

jumper sa...

I backen på andra varvet mellan 6 och 8 km såg du ut att ha väldig fart. Jag tänkte, att nu har hon fått upp ångan. Tydligen inte enligt dig och klockan. Börjar jag bli gammal och skumögd.

Men 44 minuter på ett misslyckat lopp är nog ändå ganska bra.

jumper sa...

Okej, ska jag ta ordverifieringarna också (före och efter):

nonce
enerbie

"Struntprat du är energisk som ett bi"

Magda Gad sa...

men det var ju skitbra jobbat!!! lite skräckslagen över pulsen bara, att du orkar ligga så högt! bara det är ju en bedrift.

Karin sa...

Johan: Hahaha, jag håller med dig. Milen ÄR en vidrig distans!
Magdalena: Tack, jag hörde att det hejades men såg dig inte. Hur gick det för dig?
Piratfarsan: Haha, tack! Jag är en högpulsare, drar på mig mjölksyra runt 192-194 spm...
NiNi: Japp! Jag är någonstans rätt nöjd ändå. Vilken tid du fick till, förresten! Nu har jag någon att jaga :)
Benet! Tack :-) Premiärmilenbanan och jag är inte kompisar, det är bara att konstatera...
Coachen: Tack :) Jag inser att jag måste springa nästa år igen. Jag SKA ha en bra tid på den där banan innan jag ger mig ;-)
Jossan: Tack vännen! Ni måste ha haft det ännu värre i motionsklassen, det var ju rena träsket bitvis.
Jumper: När jag såg dig kände jag mig stark! Hade bra kilometrar när jag passerade, men kroppen var tung. Energisk som ett bi, jo jag tackar :-)
Magda: Tack! Hade inte pulsen synlig i displayen, då hade jag nog brutit av ren förskräckelse. Kroppen är fantastisk :)

Sofy sa...

Såklart!

Milen, när har man egentligen en bra dag för atts pringa milen? H,a ha... jag hoppas den kommer inom kort!

Förövrigt instämme rjag med Johan, jag gör excakt som honom, är det fysiskt möjligt att göra annat???

Kram

Sofy sa...

ps,mina fingrar flyger fort över tangentbordet ibland, varav feltryckningar händer... men tidigare kommentar var nästan pinsamt full med felaktigheter!

MarathonMia sa...

Jajamensan! Klart jag ska me! Jag tycker att du är grym - att persa är ju inte så pjåkigt ändå :)

Jossan sa...

ja andra varvet var inte nådigt kan jag säga, upptramat av tusentals fötter. Bitvis fick vi springa av banan ut på gräset och runt pölar och gyttjegropar..
Nästa år kanske jag ska starta i tävlingsklassen :)

Oliver Sture sa...

Grattis till ett väl genomfört lopp! Jag var själv där, så jag känner igen beskrivningen av banan. Nu ska jag försöka sanera skorna.

Anonym sa...

Milen borde avskaffas som distans - ögonaböj!
Och förstås - grattis till PB på premiärmilen! Du sprang och vann över både leran och barbamamma. Superbra jobbat!

Snorkkis sa...

Bra kämpat, trots lera och inte den optimala känslan. Och 187 i medelpuls - huu, jag skulle nog vara död då.

Elin sa...

Bra kämpat :)

Karin sa...

Sofy: Speedy även i tangentbordsskrivande alltså ;-) Jodå, nog finns det bättre dagar och känslor för millopp, fast det är en kräkjobbig distans ;-)
Mia: Det bådar gott :) Mot framtiden!!
Jossan: Såklart du ska!
Oliver: Kanske ska de döpa om loppet till Träskmilen? ;) Hur gick det för dig?
Bureborn: Hahaha :-D Jag är nästan beredd att hålla med dig, men först ska jag gå sub40... ;)
Snorkfröken: Tack! Jag funderar själv på om jag fortfarande lever... ;)
Elin: Tack, tjejen!

Ordverifiering: rechase. Såklart jag ska jaga igen! :-)

Oliver Sture sa...

Väldigt blygsamma 48.52. Fast ändå snabbast i åldersklassen. Dom snabba gubbsen ville tydligen inte blöta skorna.

Karin sa...

Tjusigt! :-)