tisdag 26 maj 2009

The return of the tjurskalle. 4 dagar kvar.

Marathon running, the toughest of all sports, is all in the mind" - Chris Brasher

Jag har vänt mig inåt. Ältat. Tänkt. Analyserat. Svurit. Gråtit. Tvivlat. Rasat. Och slutligen... landat. Lite stukad och tilltufsad, osäker och ganska rädd men med förvissningen om att det blir en start på lördag. Jag gillar inte att stå i en "upp-till-bevis"-position, jag gillar att slå ur underläge, att vara en underdog. Det stressar mig, jag får nästan panik av tanken på att andra vill "mäta sig" med mig, att andra har som mål att vara bättre än jag. Egentligen borde jag kunna vända på det och vara stolt; folk har mig som förebild och vill nå dit jag nått. Dessvärre funkar mitt psyke precis tvärtom; det sätter en press på mig att prestera, att jag har något att bevisa och försvara... Men okej, nu är det sagt och jag går en match med psyket. Har fått löparkrisstöd hos TSM-coach Rubin och bäste coach D, vilat från träningen och även från bloggen. Det känns bra, även om jag i nuläget verkligen inte känner mig kaxig inför mitt elfte marathonlopp. Det borde gå på "rutin", men icke! :-P

För att peppa mig har jag dels tänkt på härliga målbilder; att förverkliga Stinas vision och knäcka kusin J på upploppet, att möta underbare G i mål och få ge honom en salt kyss, att träffa Mia på ÖIP och dricka den numera traditionsenliga skumpan, att gå på marathonfesten hos Nix och bubbla marathon hela natten lång med alla underbara, härliga löparvänner jag har... Skulle det inte vara värt att gå en match mot psyket så vet jag inte vad som är motivation nog. Möjligen de 1800 km som jag avverkat hittills i år då... Inte ska jag ha gjort dom i onödan?!

För att ytterligare peppa mig och mota bort marathonspöket delar jag med mig av två härliga bilder som peppar mig. Den första; jag och min far, min stora förebild och idol. Den andra; en graffitimålning inte får missas vid passagen under Centralbron precis efter Slussen på maran. Löparen på bilden lär dock inte stå kvar där... ;-)

23 kommentarer:

Clarre sa...

Jag blir så himla glad av att läsa ditt inlägg och vilken fin bild på G dessutom!

ordver:ankleg! (på efterfesten ha,ha...)

Clarre sa...

...Ja ja ni är fina allihop...!

Karin sa...

Eller hur?! ;-) Ja, ankleg lär det bli på efterfesten... Puttar du mig till tvärbanan då?

Jens sa...

Skönt att höra att duracellbatterierna verkar vara på väg att bli laddade. Den enda du har att mäta dig med är dig själv och det viktigaste är att du är nöjd.
Sedan blir man aldelles rörd av att se att du träffat en graffitimålare ;-)

jens sa...

Kom på en sak.....
Det här får alltid mig på bra humör, för bästa effekt vrid upp högtalarna på max och luta dig tillbaka........
http://www.youtube.com/watch?v=fOaV4OVbVKc

Marre sa...

Åh vad härligt! Du är verkligen MIN stora förebild och jag hoppas du fortsätter att dela med dig av dina erfarenheter på bloggen. Du är en supertjej! Lycka till på lördag!

MarathonMia sa...

Jag har sagt det förr: när jag blir stor ska jag bli som du. fast jag hoppar över att sura ;)

ELFTE marathonlopp och du är inte ens 30 gumman. sug på den.

Det är inte alltid lätt att axla förebildsrollen - speciellt om de du varit förebild FÖR, har tränat upp sig och ligger i din division - det är där du får bli glad å andras vägnar. Se det hellre som Att det är tack vare dig som de kommit långt, se det inte som att du behöver vara snabbare för att vara en förebild. Rollen innehåller så mycket annat än fart: Envishet, glädje, tro, jävlaranamma, kilometernötning - you name it.

Fortsätt vara en förebild - samla idoler och behåll dem. Du är bäst när du är du (med en touch av lilla my)

bureborn sa...

Vilken underbar kärleksgraffiti! Och tack för ett tankeskapande inlägg.

Jag har visserligen inte samma skara fans som du ;-), och långt till dina tider, men jag känner ändå igen underdogfenomenet. Att uppfylla andras förväntningar, även om de ju egentligen bara finns i mitt eget huvud, gör mig smått illamående. Jag vill mycket heller komma från igenstans och slå folk med häpnad.

Men sånt går att övervinna, och med din underbara envishet á la MY och självinsikt, vinner du självklart matchen över ditt psyke.

Micke sa...

Oj så många gånger jag sprungit förbi den målningen (nej, jag vill inte kalla det graffiti eller annat) och funderat på om jag borde fota den om posta på din blog, men jag springer inte med kamera och har inte haft vägarna förbi annars. Ville bara ha det sagt.

Annars så är just vinnarläget (typ) en svår position att handskas med. Underläget är så enkelt, vad är det värsta som kan hända? Just det, inget. Men om man har förväntningar så kan man bara förlora. Om man uppfyller förväntningarna så tycker folk att det är ok men misslycl'kas man så tycker folk att man är en förlorare.

Visst, visst så gör man saker för sin egen skull men omgivningen sätter press oavsett man vill eller inte.

Nånstans måste man hitta varför man gör det man gör och göra sitt bästa och vara nöjd med det och skita i vad andra anser. Framför allt gäller det att hitta det under tiden man gör sin prestation. Skiter det sig så finns det fler chanser och dessutom får man motivation för att nästa gång då djävlar! Nåt att tänka på varje gång man inte vill ut för att det regnar.

Sen finns det ju risken att man gör det man gör för uppskattning utifrån och då måste man ju såklart fråga sig om det är värt det.

Men det jag har att gå på är att ställa sig på en matta och slå/sparka på folk och då kan man ju alltid tänka att "när jag vilar tränar andra". Inte helt applicerbart här, men värt att tänka på. Tror jag iaf, nyss hemkommen från krogen icke StM-löpare som jag är. =)

Hoppas att det går att få nån visdom ur detta svammel.

Ps. Hoppas du inser hur grym du är och inte lägger av för bara för en svacka. Ds.

Anonym sa...

http://www.youtube.com/watch?v=ELu094t17m8

MarathonMia sa...

Det bästa som finns är tänkvärda inlägg, så nu har jag grunnat lite mer. Din pappa är ju din stora idol, han är tokstolt över dig och hur långt du har kommit - och han är fortfarande din idol.

Anledningen att du inte "överraksar" är att du är så enveten och målmedveten - det ger utdelning. Håller med Micke ovan - tills han började svamla om stå på mattan och sparkas ;) för det är fanimej inte många som lagt 1800 km bakom sig redan i år.

Du är grym. Du är inte dina prestationer. DU är DU.

Oliver Sture sa...

"There is a crack in everything
That's how the light gets in" (Leonard Cohen)

Släpp in ljuset och lycka till på lördag!

Dunceor sa...

Ibland får man lov att ta ett steg tillbaka och bara göra annat.

Jag stötte på Benet imorse på bussen ut till jobb (våra jobb ligger ju precis bredvid varann). Man fick en massa mara-pepp och det ska bli så himla skoj med festen.

Njut av loppet och det är inte hela världen om man inte når upp till sina uppsatta tider. Titta på mig, jag hamna långt efter förra året men jag hade skoj ändå (i alla fall efteråt, haha).

Verifiering mys-plar. Blir massa mys i Sthlm!

Anonym sa...

Vad jag menade med min lilla sparka/slåutläggning var att mina erfarenheter om prestation och tävling främst kommer från kampsport och vill man tävla där så har man alltid ångestspöket som hänger över dig för om man slappat på träningen så är inte det värsta att man blir trött i benen och man får bryta. Man får en hård smäll i huvudet och hjärnskakning. Man blir en smula prestationsfixerad och att gå in och bara ha kul är inte riktigt ett val. Man går in och vinner. Fast det var ju jävligt kul också.

Sen vad det egentligen hade med resten att göra vet jag inte men jag var inte helt nykter igår så det var väl logiskt då antar jag. =)

jumper sa...

Åh! Gamle Chris! (drömmer mig tillbaka)

Ja just det ja, jag visste att du skulle ta mark utan att kraschlanda, även om jag missade tidtabellen. Hatten smakade bra.

(Jag börjar undra om det någonsin händer att man tittar in här utan att man reagerar på ordverifieringen. Nu: "bubro" (räck lång näsa åt Västerbron)).

jumper sa...

Nu: "matte" !?

Bäst att dra härifrån innan jag blir knäpp.

Sofy sa...

Åh. Du har inget att bevisa mer än att du kan springa ditt eget lopp, så som DU tänkt, mot målet DU satt upp. Jag önskar jag fick high fivea i målområdet,,,men istället hejar jag som en galning längs vägen! Stort lycka till! (spring lite för mig också. Jag vill gärna ha andra varvet på södermälarstrand. MIn absoluta hatsträcka...tänk om du skulle kunna springa den med envisa ettriga steg och ha min marathonsatsning lite sådär i bakhuvudet. Liksom springa några hundra meter av det marathon som inte fick bli av pga värdelös timeing med hb värde nere i botten och helt tömda järndepåer.)

Benet sa...

Härligt Karin! Nu kör vi så det ryker!

Ordverifiering: powbab (=powerbabe?) :-)

Anonym sa...

- Vilken helt underbar grafiti - hoppas den får stå kvar, länge...
Karin - du har vunnit det största som går att finna & vinna - Kanske får det räcka nu ett litet tag med just DET ;)

Men jag är övertygad om att med kärleken som du bär inom dig till löpningen och alla som löper (storlöpare som små...vårrusare :) kommer allt gå strålande!!!! Också på lördag!!!

Karin, tack för allt du gjort för mig.., denna vårrusiga kväll... nu saknar jag ord... Men du bara strålade energi, glädje och styrka.... Jag tror du skulle kunna vinna hela loppet på lördag!!!!
VI HEJAR PÅ DIG KARIN!!!!! =))))))

Catti sa...

Karin, det var härligt att få se dig sprudla av glädje och energi igår.

Kraaaaaaaaaam på dig

Karin sa...

Jens: Hahaha, om han ändå vore det... Men han är en snabbfoting med snygga gula skor, det räcker långt ;-) Tack för peppen, jag gillar Kenta jag med!
Marre: Gulle du! Jag blir alldeles varm inombords av dina ord :)
Mia: :-D Ja, jag kan sura för oss båda, det gör jag så bra ändå, ha ha ha. Tack, gumman. Jag vill bli så klok som du. Suger åt mig av dina tankar och åsikter och delar dom med Lilla My :)
Bureborn: Visst är det märkligt att man själv kan skapa en sån press att man får scenskräck?! Just nu har jag brottat ner marathonspöket men jag misstänker att h*n kommer att få övertag någon mer gång innan det är dags. Iiiih!
Micke: Jodå, jag förstår vad du menar :-) Jag tror att omgivningens krav är mer eller mindre omedvetna, men att de kan yttra sig i kommentarer som "är du verkligen nöjd med det där, du har ju gjort bättre..."
Anonym: Seven Nation Army?!
Mia: Där sa du något mycket klokt IGEN!! Tack, gumman! Du är bäst för att du är DU :-)
Oliver Sture: Det ska jag tänka hela vägen in i mål. Otroligt tänkvärt citat! Tack :)
Dunceor: Jag blir alldeles pirrig och lycklig när jag tänker på festen. Så himla kul det ska bli att ses igen! :-)
Micke: :-D Ur alkoholens rus kan djupa klokskaper komma... även om de dagen efter mest kan tyckas dunkla ;) Jag förstår jämförelsen, även om den kanske inte var helt glasklar i löparvärlden. Den stora mysteriet är dock vad du gjorde på min blogg mitt i natten efter ett krogbesök :-D
Jumper: Jag anser härmed att jag bidragit till en eventuell kolhydratuppladdning ;-) Bubro? Det ska jag skrika åt Västerbron båda varven! Och matte... det ska jag inte ägna mig åt på lördag. Då blir JAG knäpp!
Sofy: Åh, tjejen! Vad tråkigt!! Jag lovar att Söder Mälarstrand, som jag älskar, ska dedikeras dig. Vartenda steg andra varvet, från Slussen och över Västerbron, gör jag för dig. Lovar!
Benet: Jag ryser!! Det gör vi!! :-)
Anonym a.k.a Görel: Tack goaste Görel för att du sprang så vi fick ingå i din fanclub!! Det var ren och skär löparglädje varenda sekund igår för min del. Om du vill ha support igen så lovar jag att ställa upp!!! :-)))
Catti: Dito, gumman!!! Kraaaaaaaaaaaam!!!!!!!

Micke sa...

Jag har alltid svårt att sova efter krogbesök så jag brukar sitta med laptopen och surfa lite tills man blir trött. Och det blev som vanligt alla vanliga bloggar och tidningar.

Karin sa...

:-))