Söndag. TSM-träning. För alla andra, vill säga... Själv fick jag byta löpintervaller mot "springa-mellan-salarna"-intervaller; jag jobbade med andra ord. Efter avslutade jobbintervaller fick jag iallafall komma ut och springa lite, fast då på egen hand. Det blev ett långpass, det första sedan New York Marathon :-)
Under långpasset slog det mig att det idag är ett år sedan jag började träna med TSM. Min första träning var den som följde efter Mäster Anders' föreläsning. Föreläsningen i sig var för mig som att kliva in i en främmande värld. Av allt det Anders pratade om så hade jag sprungit två pass; fartlek och långpass. Backpass? Intervaller?! Medelhård distans? What?! Måste man göra sånt? Jag minns att jag tänkte att jag nog skulle kika lite på hans 3:30-program men kanske inte följa det slaviskt... Efter föreläsningen blev det iallafall träning, ett distanspass på 15 km om jag inte minns fel. Jag minns iallafall att jag var nervös över hur det skulle bli att springa tillsammans med andra RIKTIGA löpare (för själv var jag ju bara hobbylöpare...). Nervositeten försvann dock så fort jag hittat 3:30-gruppen, det var som att hitta hem. Föga anade jag den dagen hur mycket i mitt liv som skulle komma att förändras på grund av, eller snarare tack vare, alla de människor jag såsmåningom lärde känna under långpassen... Och jag ler ganska stort åt att jag då tänkte att jag inte skulle följa Sz-schemat slaviskt, det tog nog säkert tre veckor in i programmet innan jag var stenhårt fast :-D
Det känns som om allt detta var en evighet sedan och ändå inte. Det har hänt så otroligt mycket sedan den där söndagen, både löpmässigt och med mig som person. Återkommer till detta under december då det blir dags att sammanfatta (tränings)året...
Nåja, långpass var det ju... Jag hann tänka och filosofera ganska mycket på allt som hänt under året, låg och mysjoggade och bara njöt av att vara ute på långpass igen. Lite ensamt kändes det dock, framförallt när jag kom till Årstaviken och skulle upp på Årstabron. Belysningen upphörde liksom lagom tills dess och det var ingen höjdare att springa uppför skogsbacken i mörker med 17 km löpning i benen... Rundan idag gick från Flemingsberg till Eriksdalsbadet via Årstaviken och den alltid lika härliga Årstabron. 21,76 km på 1:50:44, ett snitt på 5:06 min/km och snittpuls på 161 spm. Avslutade passet med lite löpskolning för att få in kryssen i Niklas' löputmaning.
Nu väntar lite sömn och sedan uppladdning av batterierna för nya utmaningar, here we go!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Fatta då hur skadad jag är! Jag hade sprungit i sex veckor innan jag var på min första Szalkaiträning med föreläsning (PUMA sponsrade en tisdag i månaden inför St. Eriksloppet). Så jag trodde ju benhårt det var så alla tränade, och att alla hade full koll på allt. Bra eller dåligt? Både och.
Visst har det hänt mycket på det här året! Titta bara på dina gamla bloggar... du är grym!!
Hahaha, det är rätt festligt att du och jag hade samma tankar fast vi hade helt olika löparbakgrund :-) Jo, det har hänt mycket sedan dess för min del, men även för din. Vilken resa vi båda gjort!
Ja, jag är faktiskt förvånad över att du är en sån nybörjare. Minnet är kort. Känner mig som värsta räven i jämförelse.
Mysjogga (var det så du skrev) i 5:06/km får mig att dra på mun. (Jag tempolöpte på slutet av ett långpass igår i bara 700 meter i en fart av 5:25/km och då kändes det fort!!)
Jag är nybörjare, i jämförelse... Mysjogga kanske inte är ett vedertaget ord, snarare ett hemsnickrat sådant. Tyckte bara att det passade så bra in på hur det kändes :-) Farten är relativ och tempoökning i slutet av ett långpass är imponerande! Glad att du är tillbaka i långpass-spåret igen.
Va, var det bara ett år sedan!? Inte för att du direkt var nån rookie då heller. Du har ju ändå 10 maror i samlingen...
Funderar i mitt stilla sinne på hur många år det skulle krävas innan jag mysjoggade i 5:06... ;-)
Låter som en hög puls för att vara mysjogg.
Nja, snarare är det låg puls för att vara Karin. Det är bara ytterligare ett bevis för vilken bra form hon är i.
Bureborn: Ja, är det inte märkligt?! ;) Det dröjer nog inte så länge innan du mysjoggar i 5:06-fart, vill minnas att det var någon som "bara" hade sprungit 17 km häromsistens...
Anonym: Så kan det nog verka, men precis som Masse skriver nedan så är det låg puls för att vara mig. Låg i våras på 165 spm på TSM-långpassen i 5:30-fart i jämförelse. Sån är jag ;)
Masse: Tack! QED, eller hur? :-)
Jag kommer ihåg det som vore det igår. Ditt inlägg efter att du träffat Nix och Masse på TSM-träningen. Och den resa du gjort sedan dess är minst sagt makalös. Fantastiskt!
Och jag håller med ovanstående... 161 i snitt i 17k i 5:06-fart. Det talar sitt egna språk vad gäller form. :-)
:-) Tänk att du kommer ihåg det! Imponerande! Känns som om det hänt en del sedan dess, både blogg- och joggmässigt... :)
Vesslan :-)
:-D
Ordverifiering: rusat. Jo, det har jag gjort en och annan gång... :)
Skicka en kommentar