fredag 28 november 2008

Surt nyckelpass

Mmm, fick kasta om lite i coachens schema för att få till veckans träning och springa nyckelpasset idag istället för imorgon. Det jag glömde att tänka på var att kvalitetsträning efter frukost inte är min starka sida. Inte alls faktiskt... Och särskilt inte efter att ha slarvat med maten hela dagen igår. Dumt gjort, men tänkte jag på det? Inte då...

Begav mig glatt in till Skanstull för att springa nyckelpasset runt Södermalm även denna gång. Jag jublade över känslan att springa på asfalt istället för i snömodd, men glädjen var kortvarigt. Tämligen snart började mina vader kännas mycket...märkliga. Det kändes liksom som om jag hade ett skruvstäd runt musklerna, som om de inte riktigt fick den plats de behövde. Stannade och stretchade, men det kändes inte som om stretchen gav varken till eller från. Muttrade lite och sprang vidare med skruvstädskänslan närvarande mer eller mindre hela tiden. Funderade på att strunta i hela passet, men det alternativet släppte jag snabbt. Jag är inte den som ger upp om jag inte måste... Och faktum är att skruvstädet försvann när jag efter 30 min i 5:18-fart ökade farten till 4:15 och påbörjade snabbdistansen. Konstigt!

Det som sen hände var egentligen inte det minsta konstigt, men det fattade jag inte då... (Tack, Niklas, för insikten!) Efter 40 minuters löpning totalt, 9:32 in i snabbdistansen, tog jag slut. Från ingenstans, hela kroppen låste sig och gjorde en tvärnit mitt i steget, pulsen rusade iväg och jag fick knappt luft. Gick en stund, kände hur kroppen slappnade av och pulsen gick ner, svor för mig själv och föbannade allt vad snabbdistanser och nyckelpass hette och fortsatte sedan, trots allt, min snabbdistansrunda. Jag vet inte hur många gånger jag hann tänka att jag borde lägga ner all satsning på att bli snabbare, det var inga roliga tankar... Men så plötsligt dök hon upp; Lilla My. Mina ilskna tankar omsattes i energi och helt plötsligt hade de där 20 minutrarna gått. När jag stoppade klockan och pustade ut mötte jag en kvinna som log stort och utbrast "härligt!" när hon såg mig. Och hon fick mig att känna "ja, vad f*n. Det var det faktiskt" :-)
Vad som hände? Så logiskt; kolhydraterna tog slut och jag klarade inte av att börja bränna fett eftersom jag hade fullt upp med att försöka bara syresätta mina muskler ändå. Att det smakade ammoniak i munnen tänkte jag på först efteråt. Således; jag blev sur i dubbel bemärkelse... Lärdom: Ladda väl inför kvalitetspassen!
Snabbdistansen blev inte alltför pjåkig heller, 4,7 km hann jag på 20 min och pacerna blev såhär: 4(15-12-12-12-18). Nöjd är jag inte, men revanschen kommer. Det är jag säker på!

12 kommentarer:

Jag, Runners high sa...

http://www.friidrott.se/

n'batha sa...

Jättebra tider och väl kämpat men meningen är ju inte att du ska köra sönder löplusten.

Pröva en sund laddning och se om du fortfarande avskyr nyckelpassen sedan.

Tänk på att det blir roligt att springa om folk på tävlingar sedan.

Anonym sa...

Känner igen den där märkliga vadkänslan. Har du kört mycket tåhävningar på sistone? Jag tycker mig ana ett sånt mönster när det gäller mina egna vader.

Känner däremot inte igen mig i ammoniaken - vilket bara bevisar att jag inte tar i ordentligt. :-)

Heja!

MarathonMia sa...

Gör om gör rätt: ÄT ORDENTLIGT!

MammaMia kommer med pekpinnar! Även om jag är sååå imponerad av din vilja, men du måste ta hand om dig - det är ju en del av det stora hela liksom.

Liksom Bureborn har jag nog aldrig tagit i ordentligt. Eller har jag alltid laddat rätt?

Magda Gad: sa...

bureborn & mia: ammoniak smakar det i munnen när man har slut på kolhydrater och börjar bränna protein/sina muskler, som bränsle. är vanligt när man går på lågenergikost, lågkolhydratkost eller när man tränar hårt före frukost. minns ett intervallpass på bosön en tidig morgon --- luktade som en jävla bensinstation!

däremot, blodsmak i munnen kan man ju få även med kolhydrater i kroppen :-)

Karin sa...

Allan: :-) Tack!
Coachen: Jag tror jag vill lite för mycket emellanåt, det är snarare där skon klämmer än någon annanstans. Men som Mia säger; gör om gör RÄTT... :-)
Bureborn: Aha! Där sa du något, tack för förklaringen!
Mia: Nog har du tagit i ordentligt, det har jag sett. Tror mer på att du är bättre än jag på att ladda. Lovar nu att göra om och göra helt rätt! :-)
Magda: Blodsmak i munnen har jag gärna, men ammoniak... Nä, det var inte kul! :-P

Mackan sa...

Ammoniaksmak i munnen tror jag baske mig inte jag testat. Coolt. :-)

Helena sa...

Hihi klart lilla my tittade fram;) Heja Karin!!!
Förklara för mig vad ett nyckelpass innebär?! (rodnar lite, fattar inte riktigt)

Ordver: lingalk= lingon alkis? borde nog tänka på att äta rätt jag med??;)

jumper sa...

Jag vet hur amoniak luktar, men jag har aldrig haft anledning att smaka på det. Berätta hur det smakar, så jag vet om jag tränar rätt!

"flest" (Flest vad då?)

Karin sa...

Mackan: Det är inget jag rekommenderar... ;-P
Helena: Hihi, ja ;) Mina nyckelpass är pass jag fått från coachen. Just nu innebär det att värma upp 30 min långsamt och därefter springa 20 min i 4:15-tempo för att avsluta med 3x100m maxfart... Lingonalkis? Ska vi dricka vargtass på fredag?? :-D
Jumper: Det smakar ungefär som det luktar... Inte gott alls! Flest?! Kan det vara så att du har flest mil i benen av oss två kanske? :)

n'batha sa...

Helena: Nykelpassen är de viktigaste passen i ett schema. Man kan bolla och trolla lite med schemat i övrigt men INTE nyckelpassen. Ska man låsa upp framgången fuskas det inte med nyckelpassen.

Karin sa...

Tack, coachen. Du är bättre på att förklara än jag :-)