tisdag 25 november 2008

Utan tvivel är man inte riktigt klok...

Ja, så lär Tage Danielsson ha sagt. Och förmodligen har han rätt, hur man än tolkar det ;-)
Jag har nämligen idkat tidigt morgonpass idag. Klockan ringde 04.45 och jag tvekade inte en sekund när jag gav mig upp och kikade ut på snöfallet utanför. 05.10 stod jag klar utanför porten och sökte satelliter, med bara katten som sällskap. Det var magiskt tyst, snön dämpade alla ljud och gav mig en behaglig känsla av att vara inbäddad. Tassade iväg i snömodden och hann ända till Rågsved innan jag såg en levande själ, passerade busskuren där 10 personer stirrade förvirrat på mig. Jag kan inte klandra dom... Snöyran upphörde en stund för att sedan tillta rejält, bitvis var det oplogat och bakhalt men när jag nådde Flemingsberg efter drygt 45 minuters löpning så var det med ett stort leende på läpparna. Morgonens pass var en njutning för själen, en meditativ stund i snölandskapet. Mina kollegor skakade bekymrat på huvudet åt mig när jag dök upp, jag blev mer eller mindre idiotförklarad men det var det värt. Jag kommer att göra om det, bättre start på dagen än såhär kan man knappast ha! :-)
Nu väntar lite jobb och sedan backpass ikväll. I underbar snömodd, I just love it!

14 kommentarer:

Magda Gad sa...

låter underbart, det bästa är att man slipper alla människor på gatorna, haha. lugnt, tyst, magiskt och dessutom inbäddat i snö :-) beroendeframkallande!

gullfot sa...

Nä, nu blir jag avundsjuk - varför låg jag och sov?!

Anonym sa...

Och så känner man sig så förbaskat duktig! Vad smakar bättre till frukotst en en verklig boost för självkänslan? ;-)

Snyggt sprunget i modden - att krypa upp ur sängvärmen före fem och ge sig ut i sådan - det gör bara den som verkligen har en vilja av titan!

Karin sa...

Magda: Kan bara hålla med, det var beroendeframkallande! Hjälp, vem har numret till anonyma träningsnarkomaner? ;)
Fredrika: Ja, varför?! Jag tänkte på dig imorse och inspirerades juh :-)
Bureborn: Vilja av titan, eller möjligen korkad nog att tycka att det var en bra idé... :-) Jag mår toppen i vilket fall!

MarathonMia sa...

Starkt jobbat tjejen! Syns ikväll!

Dunceor sa...

Och jag som skulle springa imorse för att få dubbelpass då jag inte hann springa igår. Jag ångrar mig brutalt att jag fortsatte sova!

Karin sa...

Mia: Tack, jag inspireras av tuffa damer som dig! Ses om nån timme...
Dunceor: jag har gjort samma "misstag" själv. Ibland är det skönt med sovmorgon också... ;)

Anonym sa...

Fasen alltså. Jag vill också.
Så många gånger jag ställt klockan för att springa till jobbet men aldrig lyckats. I mitt halvvakna undermedvetna lyckats jag aldrig övertala mig själv att sova vidare istället :(

Anonym sa...

Visst är det skönt att springa på snö. Skymning. Tyst. Enda mötet en man med hund som kommenterar "Oj mitt i vintern". På tillbakavägen från Lindholmen bara de egna fotspåren i snön. Det lyser i den gamla banvaktsstugan. Någon tycks ha flyttat in. Jag blir glad.

Morgonrunda är dock överkurs än så länge.

Karin sa...

Linda: Jag är själv förvånad över att jag kom upp. I somras snoozade jag mig igenom många morgonpass, antar att det var LillaMy som kickade upp mig...
Jumper: Din kommentar värmer i bröstet, löparlycka. Och skymning som gryning, det är något visst med snölöpningen.

Anonym sa...

hmmm, vill minnas att det var NÅN som sa till mig att det var osunt att gå upp vid 5 för att hinna jogga i en timme innan jag skulle iväg till skolan... Ha! Jag hade ju rätt ;)

(oveyin = oh vägen??)

Catti sa...

Att du varit uppe före tuppen, sprungit långt till jobbet och sen lotsat en och annan bebis till världen borde vara mer än nog för en dag.

Men inte för dig :-).

Tack snälla för draghjälpen i min första bekantskap med Tantobacken.

Du trippade på helt oberörd och jag fick slita ordentligt hårt i åtminstone 3 av de sex intervaller jag körde. Jag hade aldrig kunnat hålla rygg på dig i de ytterligare 6 du avverkade.

Som alltid bara glädje att träna tillsammans med dig vännen.

Kramar

Karin sa...

Stina: Har jag sagt det?! ;) Jag säger så mycket dumheter... och ja, du har såklart rätt. Som alltid!
Catti: Helt oberörd? Jo, tjena... Du däremot tassade lätt som en fjäder uppför och jag fick se till att dra i handbromsen åt dig. Toka ;) Tack själv!

Magdalena sa...

BRa jobbat. Visst är det skönt att löpa i tystnad och mörker? Halkan kan man ju vara utan....