Så kan man nog sammanfatta gårdagens pass, Nyckelpass nr 1 (långbacken är Nyckelpass nr 2). Det blev inte ett helt optimalt utfört nyckelpass, vilket delvis berodde på mitt inte alltför kloka val att springa runt Södermalm. Det blåste nämligen från alla håll och det var fullt av flanerande människor överallt. Mental note: spring INTE runt Södermalm en lördagseftermiddag.
Nåja, jag kan inte bara skylla på mitt val av runda. Det var ett tufft pass, utan tvekan. Det blev progressiv löpning de första 20 minutrarna, gick ut lugnt och fint och ökade sedan farten successivt; 5:36-5:12-5:09-4:47 blev kilometertiderna. Därefter var det dags att öka farten ytterligare och det gick väl sådär... Halvvägs in i fartökningsblocket låste sig kroppen mitt i steget, det tog tvärstopp. Jag svor och surade, Lilla My vaknade, men det var bara att gå några meter och ta djupa andetag och inse att nej, kroppen satte stopp för 20 minuters fartökning non-stop. Och kanske med rätta, det är bara två veckor sedan jag och kroppen sprang marathon... Nåja, längre än så hann jag inte i min analys innan jag drog iväg på fortsatt fartökning. Fartökningsblocket skulle ha blivit 20 min, men på grund av lite klockstrul blev det bara 18 minuters löpning. Frånsett stoppet är jag faktiskt riktigt nöjd; kilometertiderna lyder som följer 4:17-4:12-4:06-4:12 och en halv kilometer i 4:13-fart. Därefter följde tre minuters ståvila och sedan 3x100 m maxfart. Tungt! Hundringarna landade på 15-17-15 sekunder, dvs 3:11-3:17-3:11 min/km. Lite mer överfart borde jag kanske ha, men inte igår.
Jag ser fram emot kommande nyckelpass med lika delar fasa och nyfikenhet. Det kommer att bli ännu jobbigare framöver, men jag tror jag förstår tanken bakom passet och det sporrar enormt. Även om jag tänkte många ilskna tankar under passet igår så var det kul efteråt. Och ska jag bli snabbare så finns det inga genvägar... ;-)
Avslutade gårdagen med en skön utekväll tillsammans med Söderhjältarna. Tack, härliga Linnéaiter för en kul kväll med många skratt. Ni är guld värda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Karin vad envis du är!! Inte undra på att du bara blir snabbare och snabbare med sådan konsekvens i träningen. Är jag ute på ensampass fegar jag ofta i fartökningen. Den mentala träningen behöver jag mer av, lär av dig ;) Vill höra allt om Linnéakvällen när vi ses:D Trevlig söndag!
Finfint pass! Så grymt glad att du inte gav upp när det tog emot!!!
Wow! vilket pass, vilken kanin, vilken Karin!
Säger som Helena, starkt att inte "smita" ifrån fartökningar. Jag har också en tendens att maska när det gäller. Och eftersom jag alltid springer ensam blir det inte ofta som jag tvingar mig att ta i till 100 %. Så gissa om jag blir impad av brudar som du, som biter ihop och kommer igen!
det där kallar jag 100% kvalité. förstår att det sög.
Vilket pannben bruden! Du är grym! Den där LillaMy är bra att ha (så länge hon försvinner när du är klar med passet!)
Helena: Plocka bara fram Lilla My, hon bor hos dig med ;) Ses imorgon?
Coach N'batha: Tack, vad glad jag blir! Jag är född envis ;)
Bureborn: Tack, det sporrar mig att höra! Jag är tävlingsmänniska, inte alltid så kul men helt klart en styrka när det gäller fartökningar.
Magda: You bet. Fast när jag tänker på dig och din spy-fys så känns mina pass ganska bekväma ;)
Mia: LillaMy får bara vara med och leka när det är träning. Lovar! =)
Skicka en kommentar