Ja, det är sammanfattningen av både gårdagens och dagens löppass... Åkte ut på landet igår kväll och naturligtvis kunde jag inte tacka nej till en löprunda med snabb-pappan. Dock blev gårdagsrundan allt annat än snabb. Det var kolmörkt ute och även om pappa hade pannlampa så hjälpte det inte så värst mycket. Min käre far har nämligen något slags vidvinkelsyn som gör att så fort jag ligger närmare än två steg bakom honom så tror han att jag drar och ökar farten...;-) Jag låg således snällt bakom pappa och lät honom dra, men såg knappt vart jag satte fötterna. Halt var det också, men vi fick ett härligt pass på nästan en mil ändå. Avslutade träningsrundan med en het bastu och ett iskallt vakbad under en stjärnklar novemberhimmel, underbart!
Underbart är dock inte ett ord jag vill använda om dagens pass. Det var tungt från första steget nämligen, även om jag hade draghjälp av både pappan och kusin J. Snön som fallit under natten bidrog till att det blev rejält halt på landsvägen vi sprang på. Att den dessutom är rätt kuperad underlättade definitivt inte och som grädde på moset blev det motvind när vi vände hemåt och passet verkligen började "på riktigt". N'bathas nyckelpass stod på schemat och trots pappas och kusin J's högljudda protester så genomfördes passet i deras sällskap (jag gav dom faktiskt alternativet att låta mig köra på egen hand, men se det gick inte!).
Uppvärmningen på 30 minuter gick idag planenligt och lugnt; 5(18-19-21-19-17-15) min/km och sedan vände vi alltså hemåt... och ökade farten till 4:15 min/km. Det var åtminstone planen och jag kan villigt erkänna att det inte var det lättaste i halka, uppförsbacke och motvind. Och det blev inte särskilt jämna kilometertider heller, snarare väldigt ojämna. Såhär blev det: 4(11-14-19-27-05). Fast den där kilometern på 4:27 inkluderade ett halkstopp, så jag kanske inte ska vara alltför missnöjd. Frustrationen jag kände över halkan syns i sista intervallen iallafall ;-)
Avslutade med 3x100 m maxfart... trodde jag,ja! Kusin J lurade oss båda på avståndet så det blev 2x200 m och 1x100 m maxfart istället. Och DET gjorde ont! Totalt blev det 11,24 km på 53:59 och en snittfart på 4:48 min/km. Puh!
Fast okejdå, såhär i efterhand var det ett grymt kul pass. Jag fick kämpa som attan, det var bakhalt och jag var skitsur. Men jag gav mig inte och jag är nöjd att ha genomfört passet trots att det var kallt, halt och att det gick på kuperad landsväg. Och liite, lite längtar jag tills nästa gång. Jag ska ta revansch på halkan!;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Om du vill ha snöfritt kan du springa på konstgräset på Essinge IP. Har varit ute och borstat ihop en snösträng som jag har spårat och åkt skidor på. Således är det snöfritt bredvid där jag borstade snön ifrån.
Jag ser en möjlighet här... Du åker skidor och jag försöker springa ikapp dig? :-)
Jag sitter och göra mig redo för 25km långpass och är väldigt rädd för halkan. Det brukar fan aldrig vara snö och halt i Skåne men det är det faktiskt nu.
Bra sprungit trots mörker och halka!
shit va härligt med bastubadet, och springa i snö och halka... visst, det kan vara irriterande, samtidigt tycker jag det ger en helt annan dimension till löpningen. man får jobba lite mer och det blir lite mer upplevelse - mkt att vinna alltså och inget att förlora :-)
Dunceor: Ett långpass! Vad härligt :-) Kan tänka mig att både snö och ishalka inte hör till vanligheterna i Skåneland... Lycka till och halka inte!
Magda: Jag tror vattnet är som kallast nu, när isen börjar lägga sig. Rivigt skönt! Och du har helt rätt i att löpningen liksom blir något annat. Passen i vår kommer att gå lätt i jämförelse... :)
JA Herremigott - dina ben fick nog jobba dubbelt så mycket, du kommer köra under 4-minuterstempo till våren när snön och halkan är borta. Du är så grym som bara genomför!
Ja du är grym som bara genomför!!!! Hihi det måste vara lilla My som tittade fram!
Mia: Min pappa sa att han kände sig lite som Fred Flinta... Jag är beredd att hålla med honom. Att springa 20 steg och komma en meter framåt, det är träning det! ;) Jag törs inget annat än att genomföra. Coachen kanske tror på straffrundor och då blir det inte kul... ;)
Helena: Jodu, LillaMy och jag... Mot backar, broar och annat otyg ;)
Halka är problem för er som kör med frånskjut. Vi som bara sätter ner fötterna springer som vanligt. Jag tycker att det är lättare att springa i halka än att gå.
Jasså har ni så lite snö där nere i Enskede att DP måste borsta ihop ett spår. Här i Vallentuna ligger snön decimetertjock. Skidåkare på golfbanan. Jumperlöpning (17,5) dock på plogad cykelbana. "Welha"
Det är nog sant, som du säger. Ju snabbare man försöker ta sig fram desto halkigare känns det... Fin runda, Jumper. Jag spår marathonlopp i framtiden! Och Welha låter som en trevlig hälsningsfras :)
Isbad!? Hu en del är mer än lovligt galna... ;-)
4:15 på ishalka *dånar lite*. Dånar lite mer över att du ändå lyckas hålla så jämt och fint tempo på kuperade landsvägar. En sann konstform!
Halkan kan man faktiskt rätt lätt ta revansch på - dubbar under skorna...
Jamen det var ju bastu före... ;)
Dubbar har jag aldrig testat att springa med, kanske vore något för vintersäsongen 08/09. Tack för tipset!
Ha ha! Coach tror inte på straffrundor. Straffet blir utebliven framgång om man hoppar över nyckelpass.
Bästaste coachen, jag hade det på känn. Och är det något jag avskyr så är det att misslyckas. En drivkraft tillräcklig för att stånga sig blodig ;)
Skicka en kommentar