Tanken har slagit mig flera gånger den senaste veckan; hur små saker som egentligen behövs för att göra en stor skillnad i tillvaron... Det kan vara åt båda hållen, dvs en liten gest kan göra en jobbig dag mycket bättre men det kan också bli så att en "liten tuva stjälper ett stort lass". I helgen fick jag uppleva båda delarna...
Hade en såndär dag då jag gick på gränsen till vad jag mäktade med, fyra patienter, tre hemgångar varav bara en var utpratad (och det hade jag själv gjort dagen innan), ett solbarn med tillmatning och pumpning och fan och hans moster, två PKU-test, tre barnläkarundersökningar osv osv osv. Hade absolut ingen marginal utan fick rusa mellan patienterna och avbryta mitt i saker jag höll på med. Och sen kom chefen och sa att jag inte fick rotera ner på förlossningen nästa schemaperiod som vi kommit överens om. DET var tuvan som stjälpte lasset. Det var ju ingen stor grej egentligen, men då höll jag på att börja gråta för jag kände mig så fullkomligt överkörd. Hade chefen sagt det till mig på morgonen innan arbetet dragit igång ordentligt så hade jag inte alls upplevd det på samma sätt (det sa jag till henne också).
Till det positiva då... I lördags kväll kom jouren upp på jobbet och det visade sig vara en väldigt nära kollega från Nyköping som slutat där och börjat här igen istället. Blev så otroligt glad av att se henne, bara det lyfte tillvaron rejält! Vi bytte telefonnummer för att kunna prata mer vid tillfälle, kul!!! Men det roliga var inte slut där; hon hade med sig en present från en annan kollega från Nyköping (som jag skulle ha fått innan jag slutade, men vi gick visst om varandra). I paketet fanns en liten ljuslykta och ett brev som var så otroligt rart att jag ler stort varje gång jag läser det. Hennes rader kom direkt från hjärtat och ramlade rakt in i hjärtat på mig :-)
"Må du finna mycket värme och ljus på din väg framöver /.../ TACK för gott samarbete och stöd under alla våra pass ihop! Jag glömmer aldrig dina förfrågningar om saft! Dina nya arbetkamrater kommer att bli överlyckliga!"
Bakgrunden till saft-saken: vi hade ett monsterpass på förlossningen och hon var jour och for runt i 120 knop ungefär. Tyckte att hon såg lite blek ut så jag frågade om hon ville ha lite saft eller en smörgås och så gjorde jag en kanna saft åt henne. Hon blev överlycklig :-) Min lilla gest gjorde skillnad i hennes tillvaro och hennes ord gör stor skillnad i min.
onsdag 16 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar