När tiden står (nästan) stilla...

Har flera gånger slagits över hur ofta vi mäter tillvaron i "diffus" tid; hur länge är "snart", "strax" och "en stund"? När är "sedan"?

Det är märkligt hur man delar in livet i dagar, år, timmar och minuter och ändå är tiden så relativ. För den som väntar på någon eller något kan fem minuter vara en evighet, men för den som ska skiljas från någon så går de fem minutrarna alldeles för fort. Ändå är fem minuter alltid fem minuter... På samma sätt kan en enda sekund utgöra skillnaden mellan vinst och förlust och mellan liv och död.

Igår fick jag dessutom en rätt märklig upplevelse av uttrycket "när tiden står stilla". Var ute och sprang (vad annars) och nästan hemma råkade jag ut för en broöppning vid Danvikstull. Från den annars så bullriga Värmdöleden hördes bara ett svagt muller från motorerna och på båda sidor bron samlades cyklister, gångare och så en löpare (jag). Medans båten passerade var det som om tiden stannade upp, några minuter av stillhet och andrum. Mäktig och ganska konstig känsla faktiskt. Magin bröts så fort bron var nere och bommarna gick upp, det var som om någon tryckt på en knapp. Från stillhet till storstadsbuller på någon sekund, som om den där tiden av stillhet aldrig funnits. För mig blev det dock en stund då jag verkligen upplevde att tiden stod stilla...
(och hur länge stod tiden stilla då? Tja, i realtid var det ungefär 4 minuter...)