Ömsom vin, ömsom vatten. Det är inledningen på denna träningsvecka... Inledde med ett grymt backpass; långbacke med IF Linnéa i tisdags. Riktigt, riktigt härligt med 7x450 m motlut från Söder Mälarstrand upp på Skinnarviksberget. Den backen har liksom allt, den är lång, den är progressiv i lutningen och utsikten är fantastisk. Fast man får ju kolla på utsikten på nervägen, uppför backen har jag bara fokus på att ta mig upp ;-) Dagen till ära beslutade jag mig för att utomhusinviga mina Adizero Mana som jag bara testat inomhus på Bosön förut. Det blev kärlek vid första löpsteget även utomhus, vilka skor! Så lätta och smidiga, fast man kanske inte springer ett marathon i dom, lite för odämpade för min smak iallafall. Men för ett backpass var de perfekta!
De glada tillropen från alla Söderhjältar underlättade på vägen, och bäst av allt var kvällens coach från cykelsadeln; Erik (som har löparförbud pga skada...). Han tog cykeln och körde upp och ner för backen bredvid oss och peppade på vägen. Två kloka ord från honom fick hela passet att gå lättare; "korta steget". Sagt och gjort, med korta steg och löpning på framfoten så blev det ett kalaspass. Det blev sju jämna iterationer, snittpacen uppför varierade mellan 4:35 och 4:40 vilket jag är mycket nöjd med.
Något jag inte alls är nöjd med är dagens pass. Tanken var 8x1000m@4.00-fart med 90 sek ståvila mellan varje. Det blev det inte. Jag kom två ynka kilometrar, slet som ett djur för att hålla 5.40-fart och hade en puls på 160 i snitt. Det kändes fel i hela kroppen, tungt steg, stolpigt högerben, flåstrött, osynkat... Det enda jag kunde göra var att avbryta passet och surmulet traska hem. Jag är fortfarande sur och besviken, men inser att kroppen försöker säga något och det är lika bra att lyssna och försöka gilla läget. Nu blir det till att bryta ihop och komma igen, till helgen blir det nytt försök. Jag ska ta revansch, så det så! ;-)
Visar inlägg med etikett avbrutet pass. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett avbrutet pass. Visa alla inlägg
torsdag 5 mars 2009
lördag 1 mars 2008
Intervals at runners low...
På Szalkai-schemat: intervaller. På mitt schema: jobbhelg, full avdelning, kaos. Väder:snöslask och blåst. Träning: Intervallpass på löpband, direkt efter jobbet. Resultat: Intervallpass med runners low, deep down...
Hade hoppats på att dagens intervallpass skulle bli ett styrkebesked, men icke! Det blev inte ens 5x800m utan 4x3,5 min. Uppvärmningen kändes jättebra, sprang 3 km med snittfart 4:56 min/km och en puls kring 150-155. Eftersom jag inte begrep mig på löpbandets intervallprogram så bestämde jag mig för att gå på tid istället för sträcka (hade iofs kunnat ställa in klockan, men det vet jag inte heller hur man gör, jag är rätt oteknisk ;-) ). Det var motstånd i kroppen från första intervallen, men jag är inte den som ger mig så jag körde på ytterligare två intervaller innan det tog stopp. Pulsen slog i taket och benen lydde inte alls, så jag tog en lite längre joggvila innan jag gav mig på den fjärde intervallen. Det borde jag inte ha gjort... Jag har nog aldrig upplevt kroppen så seg, bångstyrig och ovillig som då. När jag dessutom höll på att returnera min lunch på löparen på bandet bredvid mig så bestämde jag mig för att det fick vara nog med Szalkai, intervallpass och plåga. Svalde ner både lunch och förtret och joggade ner några minuter innan jag lämnade gymmet på stela ben och ett halvknäckt löparsjälvförtroende.
När jag stod i duschen funderade jag dock över situationen lite. Egentligen har jag ingenting att vara missnöjd över; jag utsatte kroppen för intervaller på löpband (där mitt naturliga löpsteg blir alldeles stört) direkt efter två intensiva arbetspass med lite sömn. Jag springer dessutom på tider som andra kanske bara drömmer om (på samma sätt som jag drömmer om att kunna springa milen på sub 40). Den enda som sparkar på mig är ju jag själv, och vad vinner jag på det? Nada! Slutsatsen jag drog då var att jag kan antingen tycka att det var ett okej pass och komma igen till nästa gång, eller bryta ihop och tycka att jag är världssämst vilket bara är jobbigt. Det är upp till mig att välja vilket. Jag valde att känna mig missnöjd med tiderna, men nöjd med ett väl genomfört pass för jag kämpade verkligen! Nästa gång blir det förbättring! (man kan ju inte förbättra sig JÄMT)
Såhär blev iallafall intervalltiderna (uträknat på 800 m-intervaller, jag sprang längre på mina 3,5 minutrar): 3:24-3:24-3:26-3:34, en minuts joggvila mellan de tre första intervallerna, tre minuter inför sista... Det är absolut ingen dålig serie, helt i ordning med programmet, men jämfört med förra gången så är det en klar försämring. Kroppen är sliten efter veckans tempopass. Och faktum är att jag har haft flera riktigt bra pass på raken, det kanske är dags för mig att ha några tuffa, tunga pass så att kroppen får den vila den behöver.
Nu väntar uppladdning inför morgondagens TSM-träning, misstänker att jag kommer att få slita imorgon men det är bara att bita i det sura äpplet och tänka på det trevliga sällskapet. Att jag ska till jobbet direkt efteråt väljer jag att förtränga sålänge ;-)
Hade hoppats på att dagens intervallpass skulle bli ett styrkebesked, men icke! Det blev inte ens 5x800m utan 4x3,5 min. Uppvärmningen kändes jättebra, sprang 3 km med snittfart 4:56 min/km och en puls kring 150-155. Eftersom jag inte begrep mig på löpbandets intervallprogram så bestämde jag mig för att gå på tid istället för sträcka (hade iofs kunnat ställa in klockan, men det vet jag inte heller hur man gör, jag är rätt oteknisk ;-) ). Det var motstånd i kroppen från första intervallen, men jag är inte den som ger mig så jag körde på ytterligare två intervaller innan det tog stopp. Pulsen slog i taket och benen lydde inte alls, så jag tog en lite längre joggvila innan jag gav mig på den fjärde intervallen. Det borde jag inte ha gjort... Jag har nog aldrig upplevt kroppen så seg, bångstyrig och ovillig som då. När jag dessutom höll på att returnera min lunch på löparen på bandet bredvid mig så bestämde jag mig för att det fick vara nog med Szalkai, intervallpass och plåga. Svalde ner både lunch och förtret och joggade ner några minuter innan jag lämnade gymmet på stela ben och ett halvknäckt löparsjälvförtroende.
När jag stod i duschen funderade jag dock över situationen lite. Egentligen har jag ingenting att vara missnöjd över; jag utsatte kroppen för intervaller på löpband (där mitt naturliga löpsteg blir alldeles stört) direkt efter två intensiva arbetspass med lite sömn. Jag springer dessutom på tider som andra kanske bara drömmer om (på samma sätt som jag drömmer om att kunna springa milen på sub 40). Den enda som sparkar på mig är ju jag själv, och vad vinner jag på det? Nada! Slutsatsen jag drog då var att jag kan antingen tycka att det var ett okej pass och komma igen till nästa gång, eller bryta ihop och tycka att jag är världssämst vilket bara är jobbigt. Det är upp till mig att välja vilket. Jag valde att känna mig missnöjd med tiderna, men nöjd med ett väl genomfört pass för jag kämpade verkligen! Nästa gång blir det förbättring! (man kan ju inte förbättra sig JÄMT)
Såhär blev iallafall intervalltiderna (uträknat på 800 m-intervaller, jag sprang längre på mina 3,5 minutrar): 3:24-3:24-3:26-3:34, en minuts joggvila mellan de tre första intervallerna, tre minuter inför sista... Det är absolut ingen dålig serie, helt i ordning med programmet, men jämfört med förra gången så är det en klar försämring. Kroppen är sliten efter veckans tempopass. Och faktum är att jag har haft flera riktigt bra pass på raken, det kanske är dags för mig att ha några tuffa, tunga pass så att kroppen får den vila den behöver.
Nu väntar uppladdning inför morgondagens TSM-träning, misstänker att jag kommer att få slita imorgon men det är bara att bita i det sura äpplet och tänka på det trevliga sällskapet. Att jag ska till jobbet direkt efteråt väljer jag att förtränga sålänge ;-)
torsdag 28 februari 2008
Avbrutet intervallpass
Intervaller kl 7 på morgonen, 13 timmar efter ett distanspass med god fart var ingen bra idé... Kroppen svarade inte alls och det kunde jag ju ha räknat ut ;-) Det får bli intervaller på lördag efter jobbet istället, och TSM med trötta ben på söndag. Uppladdningen med gröt var dock en mycket bra idé, gott så det förslår!
Blev iallafall ett härligt träningspass på Enskede IP med iskalla vindar, halva varvet medvind och andra halvan motvind. Trevligt sällskap underlättade, även om M också hade en tung dag idag. Totalt idag 7,7K, snittfart 5:00 min/km så det var ändå ett bra pass. Enligt Polars löparindex var det också en bra runda (59) så jag känner mig nöjd. Gjorde en intervall innan jag gav upp helt, pace 4:15 gav en intervalltid på 3:19. Det finns hopp om intervallerna :-) Dock tror jag på att man ska lyssna på kroppen, den svarade liksom inte alls idag (även om jag hade bra fart). Det kändes som om kroppen var gjord av play-doh och att känslan av ansträngning inte alls gav gensvar. Jag är iallafall nöjd med morgonträningen, det var en chansning som inte gick hela vägen hem men det kommer nya dagar och nya intervaller :-) På lördag!
Nu hägrar en varm dusch och mer kaffe. Och kanske en liten power-nap på förmiddagen :-)
Blev iallafall ett härligt träningspass på Enskede IP med iskalla vindar, halva varvet medvind och andra halvan motvind. Trevligt sällskap underlättade, även om M också hade en tung dag idag. Totalt idag 7,7K, snittfart 5:00 min/km så det var ändå ett bra pass. Enligt Polars löparindex var det också en bra runda (59) så jag känner mig nöjd. Gjorde en intervall innan jag gav upp helt, pace 4:15 gav en intervalltid på 3:19. Det finns hopp om intervallerna :-) Dock tror jag på att man ska lyssna på kroppen, den svarade liksom inte alls idag (även om jag hade bra fart). Det kändes som om kroppen var gjord av play-doh och att känslan av ansträngning inte alls gav gensvar. Jag är iallafall nöjd med morgonträningen, det var en chansning som inte gick hela vägen hem men det kommer nya dagar och nya intervaller :-) På lördag!
Nu hägrar en varm dusch och mer kaffe. Och kanske en liten power-nap på förmiddagen :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
