måndag 12 maj 2008

1021,21 km och bristande motivation

1021,21 km är alltså den sträcka jag tillryggalagt sedan 1 januari i år. Ingen dålig sträcka kan tyckas, men just nu känns det som att det kvittar. Precis innan jag somnade igår kväll kände jag bara hur all motivation, all träningsglädje och all längtan till 31/5 försvann. Och när jag vaknade imorse var motivationen fortfarande borta. Inte kul! Nu är jag i och för sig varken förvånad eller särskilt bekymrad över motivationsbristen, I've been there before... Men det blir inte roligare för det :-P

Jag antar att det är någon slags "post-långpass-depression" (alternativt PMS) som slår till, endorfinbristen gör sig påtaglig och löparsjälvförtroendet sviktar (nu igen). Det är egentligen skrattretande, för i lördags var jag jättenöjd och kände mig stark och nu är den känslan bortblåst. Nåja, jag tänker inte gräva ner mig för det, jag kommer igen och det senast imorgon ;-)

Inatt drömde jag för övrigt om SM, fast start och mål var ute i skogen någonstans. Och det fanns inga bussar som gick tillbaks till stan. Drömmen var mycket förvirrande, men jag minns att jag sprang i mål långt före både min pappa och min kusin men ändå kände jag ingen glädje över det (och i verkligheten skulle ingen vara gladare än jag om jag äntligen fick slå kusinen!) Vad betyder den drömmen tro?

Dagens status för övrigt är pigga ben, en öm ringtå på vänsterfoten och låg puls. Och snart en generellt ömmande kropp, ska till naprapat-Oskar innan jobbet och det kommer inte att bli behagligt ;-) Veckans träning får bli som den blir, fokuset ligger på kvalitetspass och Göteborgsvarvet som ett sista långpass innan SM. Och en stilla bön om att formtoppen infinner sig i rätt tid.

31 kommentarer:

Katarina M-I sa...

Jag vet att Stockholm Marathon är jätteviktigt för dig. Men allt står och faller inte med denna dag! Självklart kommer det gå bra, du är förberedd och vältränad. Men SM är ju bara en av alla roliga tävlingar du ska springa framöver. I mina ögon är SM bara ett av alla fantastiska lopp du ska springa under ditt segertåg runt världen!!
Deppa du lite med gott samvete idag:) För att man ska kunna uppleva sann glädja så behöver man kunna "downa" en smula.

Karin sa...

Du har rätt, såklart :-) Fast just nu kretsar verkligen tankarna och tillvaron kring SM... Kanske blir man lite "anti" av det med?

Benet sa...

Precis! Lite "Alfons Åberg"-depp emellanåt skadar nog inte. :-)

Du är snart på motivationsbanan igen. Förmodligen redan på lördag i Göteborg. Har du köpt "Bunny-öronen" än? Och vad har du för startnummer på Varvet?

Anonym sa...

Med tanke på all hård träning är det ju faktiskt inte konstigt om man blir trött i både kropp och själ.

Hoppas att naprapat-Oskar får fart på lite endorfiner i din kropp igen samt att du får lite välbehövlig vila efter behandlingen.

Du får flytta fokus lite framåt för en stund och tänka mer på den trevliga kväll vi har framför oss efter maran. Då ska du se att tanken på SM snart fyller dig med glädje igen :-D.

Karin sa...

Benet: :-) Skrev jag möjligen så till dig för ett tag sedan, det känns bekant ;-) Bunnyöronen ska införskaffas på onsdag, jag lovar! Startnummer i Gbg är 5536, startgrupp 2. Och du?

Catti: Jo, nog är det så...Och till festen längtar jag såklart :-)

askan sa...

Det kanske har blivit för mycket löpning? Och då snackar jag inte löpning uttryckt i kilomteter eller minuter, utan hur stor plats det tar i skallen och hur mycjet det får styra ens liv. Kroppen tål mer än psyket, body over mind. Jag har själv gjort en självrannsakan i helgen och försöker hitta tillbaka till livet där träning är den roligaste oviktigheten som finns, men just oviktigt. Så om du tycker jag hobbypsykologar dig så är det nog bara en del av min egenterapi just nu :-)

Karin sa...

:-D Du får hobbypsykologa mig så mycket du vill!
Och nog upptar träningen jättestor del av min tillvaro, men det är just för att för mig är träningen viktig. Jag kan inte få det till något oviktigt hur jag än försöker ;-)

Benet sa...

23621, startgrupp 6. Synes i Slottsskogen ;-)

Karin sa...

Det gör vi, eller rättare sagt-du lär se mig ;-)

gullfot sa...

Deppa på du. Det är nästan tre veckor kvar. Perfekt ju att ta ut allt negg i förskott ;-)

Karin sa...

:-D Jag ska städa ut all negativ energi ur skallen, ska bara deppa färdigt först ;)

askan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
askan sa...

Jag menar egentligen inte att träning är oviktig, utan att den kan få för stor plats ibland.

Karin sa...

Jag förstår vad du menar :-) Jag tror bara att jag drivs framåt av att det är en så stor del också. Men du har en poäng i att det inte får överskugga allt i livet, det finns trots allt mycket annat som är roligt också.

Dunceor sa...

En annan ligger lite i lä med endast 264,58km sprugna i år. Det har försvunnit en hel del i början på året i skador men hoppas man kan öka på nu efter SM.
Jag tror det är helt naturligt att få lite dippar i motivationen ibland men det går över och man kommer tillbaka.

askan sa...

Jo jag får också en kick av att sätta upp långsiktiga mål som en mara eller nåt annat och sen försöker man ro det i land, gärna med hela kittet, periodisering, kost, mm. Det trista är ju att det så lätt går från nåt roligt och viktigt till en jakt på kilometrar och minuter. Och att det etsar sig fast i hjärnan.

Nu ska jag dansa reggaeton med lillen här, shake that blöjrumpa! :)

MarathonMia sa...

Men likis! Jag tänkte precis innan jag somnade igår att jag inte ser fram emot en enda löptur till. Jag väntar till maran...

bara trött och grinig kanske.

Karin sa...

Dunceor: Ja, det tror jag med. Jag har redan hittat lite jävlar-anamma igen ;-)
Askan: Ja, just nu tror jag att det är hårfint mellan överambition och hård träning. Men det känns lite roligare nu än imorse :-) Shaka lite åt mig med!
Mia: Jag tror vi har post-halvmarathondepression ;-) Så skönt att inte vara ensam. Du kommer igen, jag vet det!

Masse sa...

Sluta deppa!!! Det är en order! Alla vi är riktiga hjältar. Det kommer att bli skitkul på maran och allt kommer att gå som smort...

För det har jag bestämt!!! Och hör sen! :-)

Karin sa...

Masse: Du ska få en stor kram för den kommentaren! Nu är det färdigdeppat, faktiskt! Vändpunkten blev först Johans inlägg på Niklas blogg, sedan "nu-jävlar" hos naprapat-Oskar (det gjorde ONT!) och nu känns det bara kul. Jag ler, jag är laddad! Jag lyder order, jag är en hjälte precis som ni andra!
Tack för all peppning!! :-)

Anonym sa...

Formtoppen lär infinna sig i rättan tid, var så säker!
Märkligt det där med motivationen, den tycks kila och gömma sig i nån dammig byrålåda då och då. Och så vips, hoppar den upp som en glad gubbe ur samma låda. Han/hon kikar säkert fram redan ikväll!!

Anonym sa...

Karin, Kul att kunna ge litegrann tillbaks till dig och alla er som skriver bloggar och hela tiden ger så mycket av er själva! Faktum är att jag hade en rejäl svacka under hösten och det som fick mig att sätta igång med träningen och känna inspirationen igen var just alla bloggar. Att läsa om alla andras intryck och inse att fler känner på samma sätt som en själv. Eller något som får en att tänka på saker på ett lite annorlunda sätt. Inspirationen kommer och går. Du har haft en otroligt stark träningsperiod bakom dig, det är nog inte konstigt om det känns lite tomt efter KR. Även om det inte var ett viktigt lopp, så var det en tävling och tävlingar är mätpunkter och just den här mätpunkten kanske inte motsvarade dina allra högst ställda förväntningar (omedvetna eller inte). Du verkar vara så mycket tävlingsmänniska att det skulle förvåna mig om du inte vore kanonladdad redan nu till Göteborgsvarvet! och sen är det inte så många dagar kvar. Efter Sthlm Marathon behöver man inte känna någon tomhet efteråt heller, för då väntar ju efterfesten och det är ju som Masse säger alltid det bästa!!

Karin sa...

hallå Karin! Har du hittat motivationen igen? Jag tappade också lite av den nu i helgen, eller veckan som gick. Tiden bara rusar förbi. Men nu har jag fixat allt annat som behövde fokus (läs min blogg) och nu ska jag träna satan igen! =) Ses vi innan fredag? Stor kram!

Karin sa...

Bureborn: Det var en bra liknelse, det där med byrålådan :-) Faktum är att motivationen börjat kika fram igen iallafall.
Johan: Tack för dina kloka tankar. Du har helt rätt i att jag är en tävlingsmänniska, väldigt mycket till och med. Kan inte säga att jag såg KR som en tävling, men det var ändå en urladdning. Gbg-varvet känns inte heller riktigt lockande, jag har fokus på SM mycket mer i år än jag någonsin haft tidigare. Vi får se vart det slutar, snart vet vi ju ;-)

Karin sa...

Men hej Karin! Jo, jag har hittat "mig själv" igen, skönt att du också har det! Tveksamt om vi ses innan fredag, det är fullt upp här... Kram!

Anonym sa...

Det är möjligt att jag sagt det förr och jag lägger ingen värdering i det, men jag så förundrad över dina snabba humörsvängningar. Var det så att vara ung? Jag minns inte. Det var så länge sen.

Karin sa...

:-) Jag är nog ganska explosiv... Och tycker att jag är lugn som en filbunke numera. Annat var det när jag var yngre...

Anonym sa...

Har du varit ännu yngre??

Karin sa...

Jodå, once upon a time... ;-)

Felicitas sa...

Du är ju så jäkla grym. Det enda som saknas är att du tror på dig själv en promille av vad alla vi andra tror på dig, så grejjar du det sötis!! Kram!

Karin sa...

Jane: Tack, vännen! Ibland tappar jag liksom bort mig själv i allt annat... Och jag är så glad över allt stöd jag får av er :-)