tisdag 3 juni 2008

En magisk kväll

Så, jag gick alltså i mål på 3.30.35 och sträckte armarna mot skyn och skrek ut min glädje. Så här . Sedan haltade jag bort till ÖIP på stela och trötta ben, men lyckades dansa ner för trappan i ren lycka. Stapplade bort och hämtade mina grejer, grät en skvätt till, skrattade högt och gick vidare till samlingspunkten i ett emotionellt kaos. Där mötte jag Rebecca och Allan som båda var glada, men Allan hade ont i låren och hade haft krampkänningar större delen av andra varvet. Det blev ett glatt återseende iallafall och fler och fler löpare kom till samlingspunkten. Jag letade efter mina compadres och när Niklas dök upp försökte jag ta glädjeskutt bort till honom men liknade nog mest en skadeskjuten kråka. Det blev glädjetårar igen och strax efter Niklas dök min pappa upp, tårar och kramkalas igen. Lite senare kom Masse och jag upprepade kråkdansen, glad och stolt över mina kompisars prestationer. :-)
Mia kom skuttandes och såg oförskämt pigg ut och äntligen, äntligen fick vi skåla i rosafärgad skumpa. Det var så lyxigt och smakade riktigt gott. Det var vi verkligen värda!!
På trötta ben rörde vi oss sedan mot Stora Essingen. Jag var trött, men inte helt slut, mådde bra sånär som på ett blodtrycksfall i tunnelbanan. Vid Liljeholmen anslöt fler löpare och när vi kom hem till Niklas var trädgården redan full av bloggare och löpare som inte sprungit SM. Det blev ett glatt hälsande till höger och vänster, identifierande av vem som hörde ihop med vilken blogg och en massa prat om löpning & livet. Det första jag gjorde var att lägga mig på massagebänken för en välförtjänt benmassage och strax därefter kom Masse. Vi låg där på bänkarna och pratade med varandra och med alla runtomkring. Masse gick igenom sina km-tider högt och löpnörderiet visste inga gränser. Så underbart!
Fortsatte sedan kvällen med att dricka öl, mingla runt, äta massor av god mat och älta marathon med alla som orkade lyssna. Någonstans under kvällen rapporterade Niklas att jag placerat mig som 91:a dam och det blev ett segervrål från mig igen. Shit! Vilket lopp!!
Hann med ett dopp i den heta badtunnan också tillsammans med Johan och Henke. Kvällen övergick till natt, på tv:n rullade marathonloppet och det diskuterades tider, känslor och löpsteg. Brödrosttävlingen som utlystes på Masses blogg fick en vinnare. Nämligen jag själv, jag hade lyckats gissa min tid sånär som på 45 sekunder och jag lovar er att min tid verkligen var en önsketid då. Och nu är den sann! Tack för brödrosten, Masse :-)
När klockan närmade sig ett var det dags att ge sig hemåt i sommarnatten. Det var trötta ben, men i övrigt var jag full av lycka och kärlek till alla underbara människor jag träffat under kvällen. Stort tack till alla ni som var på festen och till alla som sett till att den blev av. Min åttonde mara blev min bästa och avslutningen på kvällen blev en höjdare jag ska leva på länge!


***************Tillbaka i verkligheten, epilog************************
Återvände till jobbet igår med en stor tomhetskänsla. Möttes av en hel del frågor kring marathonet men fick den ena oförstående kommentaren efter den andra och bestämde mig för att aldrig mer prata marathon på jobbet, folk fattar iallafall inte. När jag tog pendeln hem och träffade några andra kollegor ändrade jag mig igen. De var genuint intresserade, ville veta mer, ville att jag skulle älta med dom och dom förstod. DÅ äntligen förstod jag själv vilket fantastiskt lopp jag gjort. Nu ska jag grotta in mig, njuta av prestationen och sedan ladda om för Berlin. Men först ska jag faktiskt bara vara, här & nu och glädjas över att alla träningstimmar gav resultat. Mitt lopp var inget som bara hände, jag har ju faktiskt kämpat för att nå dit och jag ska banne mig kämpa vidare mot nya mål. Återkommer, folks!

17 kommentarer:

Magda Gad sa...

Härlig läsning! Den där festen måste varit en syn för löpargudar :)

Förstår tomhetskänslan som infinner sig, men du vet ju redan vilken väg du ska gå. Du har ett grymt fokus och med din träning och envishet kommer Berlinvägarna få svårt att hålla snabba Karin tillbaka ;)

Felicitas sa...

Jag önskar SÅ att jag hade kunnat vara där och krama om er allihopa, ni är hjältar! :D

Ja, försök att landa här och nu innan du rusar vidare mot nästa mål. Unna dig själv att njuta av framgången och din prestation, för det du har gjort är något alldeles speciellt.

Stor kram och grattis igen!

Sofy sa...

SÅ KUL att läsa om din prestation karin. Tårarna bara väller fram här, hela tiden... ha, ha... Jag ska bara få ordning på mitt knä, sen kanske jag ska joina er i IF linnea, för ni verkar vara ett helt oemotståndligt härligt gäng!

Grattiskram från mig!

askan sa...

Jag rös när jag läste:
"Vi låg där på bänkarna och pratade med varandra och med alla runtomkring. Masse gick igenom sina km-tider högt och löpnörderiet visste inga gränser. Så underbart!"

På nåt sätt fpångade den after race glädjen mitt i prick!

Känner också igen "upp som en so ner som en pannkaka"-känslan när man återgår till jobbet och den enda eventuella responsnen man får är att man nog är dum i huvudet :) Känns lite tomt, man har laddat och levt för ett lopp ett bra tag och sen kommer übergrå vardag. Men den post-lopp-depressionen brukar gå över på ett par dagar...

MarathonMia sa...

Jag vill bara gråta. Snacka om Efter-maraton-depp! Jag tänker göra som du. Två veckors vila (från långpass...) Sen back to it. Ska vi deppa lite tillsammans?

Anonym sa...

Tack för en trevlig berättelse :)

Och visst är det viss tomhet man känner, men den tomheten fyller man med nya utmaningar :)

I mitt fall kanske med Ölands marathon :D Kanske...väldigt kanske.

Katarina M-I sa...

Det kommer nya fräscha öron till Stockholm nästa vecka om du behöver:)

Anonym sa...

Håller med Felicitas, unna dig själv att njuta, gona dig i din fantastiska bedrift.
Och sen sätter du full fart igen, mot nya mål. Som den duracellkanin du är!

Karin sa...

Magda: Tack, det var verkligen en kanonnkväll :-) Försöker att hitta fokus igen, men det är lite motigt just nu...
Jane: Åh, det hade varit härligt att träffa dig igen. Tack för dina värmande ord!
Sofy: Tack, tjejen :-) Ser fram emot att träffa dig någon tisdag framöver!
Askan: :-) Det är något visst att umgås med likasinnade, eller hur?! Jo, det är tomt och konstigt vore väl annars på sätt och vis. Men det är så himla jobbigt att leva i vacuumet bara...
Mia: Likis, igen ;) Ja, det gör vi. Nu bryter vi ihop och kommer igen, mot framtiden! :-)
Henke: Jag ska göra som du... snart. Ska bara landa först ;)
Katta: Haha, jag lovar att berätta om du orkar lyssna. Ska bli superkul att ses!
Bureborn: Jag ska göra det, känns som en klok idé. Jag lovar att ni inte är av med mitt bloggande än ;)

Anonym sa...

Håller med! Så otroligt kul att kunna diskutera något så alla hänger med :)

Kul att träffas! Även om jag är otroligt avundsjuk på din tid.. :D

Kör hårt!

Anonym sa...

Vilken härlig målgångsbild!! Den riktigt utstrålar ren och skär lycka! Vilken tur att det finns de som kan beskriva alla händelser på ett så målande vis så man kan återuppleva det igen och igen! Festen hos Nix var verkligen en orgie i löpnörderi! riktig hard core! :-) Det är intressant det där med PMD, för all de som inte sprungit har helgen bara varit en i mängden medan den för de som sprang inneburit extrema emotionella svängningar. Både tomheten efteråt och den oförstående attityden hos andra bidrar förmodligen till att förstärka PMD:n

Anonym sa...

jäklar vilken prestation, supergrattis. har sällan sett så disciplinerad och målinriktad träning, kul att följa!! GRATTIS!
//TSM-are från 4:00-4:30 grupperna

Karin sa...

Berglund: Det jämnar ut sig med att jag är avis på dina miltider ;) Jättekul att ha ett stort gemensamt intresse och jag tror ju vi ses igen och diskuterar samma sak då... :-)
Johan: Jo, den bilden tycker jag säger allt om varför jag egentligen ens springer marathon :) Och det finns ett behov av att få berätta, få lyssna, få läsa och ta intryck av andra, både vad gäller marathon och PMD. Skönt att inte vara ensam!
Selma: Välkommen hit & tack snälla för dina ord. Ses vi på träningarna i sommar och TSM i vinter kanske?

Anonym sa...

u bet! har anmält mig till både sommar- och höstträningen....mera maror tack. har följt din blogg ett tag, sjukt inspirerande att se hur någon satsar stenhårt - och lyckas. man kan om man vill!!

Anonym sa...

Måste få säga det igen....
GRATTIS vännen, du är så bra, jag är så stolt över dig :-)
kraaaaaaaaaaaaaaaaaam

Benet sa...

Kvällen var verkligen magisk. Och din tid är magisk. Och magin höll i sig ända in i denna veckan. Jag har precis suttit och diskuterat löpning med en av dina tränare och kompisar i IF Linnéa hela kvällen på ett Gästgifveri i nordvästra Skåne. Här snackar vi ödets nycker. Nisse är en helskön snubbe. Känns som att jag känt honom i halva mitt liv... Mer om detta i ett bloginlägg inom kort...

Karin sa...

Selma: Vad kul, då ses vi :-)
Catti: Tack, vännen! Hoppas ni får en härlig picknick ikväll, själv är jag på examensfest. Njut åt mig med, du gjorde ett kanonlopp i lördags!
Benet: Det är verkligen en liten värld vi lever i :-) Nisse är en helskön kille, håller med dig helt och fullt! Och vad kan vara bättre än att få prata om sitt intresse med likasinnade?