Långpass med marathonanor

Tack för ytterligare 30,7K

Söndag. Långpassdags. Imorse stod det dessutom klart att jag utan tvivel är helt fast i löparträsket. Vem, förutom en löparnörd, ställer klockan på tio i sju för att gå upp och ladda in en rejäl frukost för att kunna springa långpass? Och vem ger sig frivilligt ut för nästan tre timmars löpning när det är 14 plus, grått, blåsigt och löfte om regn i luften? Inser att man nog är lite skadad i hjärncellen, trots allt ;-)

Så fort jag klev utanför porten började det regna och regnet tilltog när jag mötte upp Pertti vid Fridhemsplan. Krasst konstaterade vi att det värsta som kunde hända var att vi skulle bli genomvåta och tja, det fick vi väl ta då! Fem i nio rullade vi iväg längs Stockholms gator, Pertti hade rutten i huvudet så jag hängde bara på. Kändes bekant att lita helt på honom från TSM-söndagarna, men lite märkligt att vi inte var ett gäng på 35-40 löpare... Planen var att springa marathonbanan, långa varvet (med bonusrunda från Fridhemsplan till St Eriksplan) och kanske en bit på halvmarathonbanan, beroende på hur det kändes.

Vi var rätt ensamma om att vara ute i regnet och springa (jag räknade till 7 löpare som vi mötte) men söndagsflanörerna var desto fler. På väg ut mot Djurgårdsbrunnskanalen fick vi agera vägvisare åt två vilsna filipiska sjömän. Lite senare fick vi kryssa mellan barn, barnvagnar och föräldrar utanför Grönan och när vi nådde Strandvägen var det rena rama autostradan av promenadsugna människor. Och då var klockan bara 10... Söder Mälarstrand och Västerbron lyckades vi passera av bara farten och helt plötsligt var vi vid Centralen (vart tog alla kilometrar vägen?!) där vi fick dagens enda support av ett par som hejade på oss för full hals :-D
När vi kom upp från Torsgatan vek vi av från marathonbanan och in på halvmarathonbanan, förbi Sabbatsberg och över till Kungsholmen igen. Innan jag visste ordet av var vi vid Fridhemsplan och hade sprungit 28,5 km. Pertti föreslog en liten runda för att få ihop 30 km och jag var inte sen att haka på. Vi sprang bort till St Görans sjukhus och tillbaka till Fridhemsplan och landade slutligen på 30,7 fina kilometrar, 2:47:59 och med en snittpace på 5:28 min/km. Pulsen landade på 157 spm och kadensen på 170/202.

Kroppen kändes grymt stark idag. Det gjorde inte ont någonstans, jag blev inte särskilt trött, benen rullade bara på och det blev faktiskt en känsla av Runner's High mot slutet. Perttis sällskap bjöd även idag på skratt och prat, precis som det ska vara på ett träningslångpass! Hur ensam löparen än är i sitt slit så vidhåller jag att sällskap underlättar slitet så enormt mycket! :-)
Totalt har den här veckan bjudit på 77,4 km löpning. Jag är enormt tacksam över att min kropp håller, ställer upp och levererar, trots alla tokigheter jag släpar ut den på. Tack, kroppen! Mot nya tag, nästa vecka :-)

Jag, en triathlet??

Inspirerad av Jane och Niklas gjorde jag nedanstående lilla test. Jag är starkt skeptisk till resultatet... ;-)

You Are Triathlon

In one word, you are simply amazing. Super competent, super driven, and super skilled - you bring a lot to the table. You rise to any challenge, and you enjoy challenging yourself.

What Olympic Sport Are You?

Alltså, hur tänkte dom då? Jag kan möjligen köpa att jag älskar utmaningar och att pressa mig själv :-)

Underbara Mia bloggade igår om vad som kännetecknar en löpnörd. Jag tror jag vet... Fick alldeles underbart meddelande på telefonsvararen. Det var min kusin, marathon-J, som ringde och skulle kolla läget. Han inledde med följande fras "Hej Karin, det är storkusinen. Jag hoppas för allt i världen att du inte är ute och springer (jag var precis då på väg till Ursvik, känner han mig eller?!). Jag har hört om dina jävla tokiga bravader (läs "jag är stressad, fan vad du springer"), du får ta och tagga ner lite. Det kan gå över styr annars... (läs "jag är inte bara stressad, jag är jättestressad")". Han hävdade att om jag inte var på jobbet så var det givet att jag var ute och sprang... Löpnörd, jag?! Indeed :-)