onsdag 3 juni 2009

TACK!


Underbara vänner, bloggläsare, löpare och kollegor. Tack för alla fina, gulliga och omtänksamma kommentarer, sms, mail och samtal. Tack för att ni bryr er om och stöttar lilla mig, det värmer verkligen! Ni ska veta att jag gråtit både en och två gånger, av glädje, över att ha sådana varma människor som er runt omkring mig. Det betyder enormt mycket för mig och jag kan inte i ord beskriva hur glad jag är att ni finns. Tack!

Just nu är jag mest rädd. Rädd för att jag inte vet vad som hände och rädd för att jag inte vet om det kommer att hända igen. Att jag inte fullföljde min elfte mara spelar i nuläget mindre roll, det kommer fler marathon och jag ska banne mig fullfölja dom. Precis som ni alla trott så har jag inte kunnat lägga löpningen på hyllan, jag var tvungen att testa idag. Det gick bra, kroppen kändes pigg och fräsch och andningen gick lätt. Men visst, jag är stukad och det kommer att dröja länge än innan jag kommer att känna mig trygg i löpningen. Första steget mot att våga springa ett marathon igen är taget och jag hoppas att jag kommer att känna ren löparglädje igen i framtiden. Det viktigaste nu är att ta det lugnt och sakta hitta tillbaka. I'll be back! ;-)

7 kommentarer:

Masse sa...

Det roliga är att du verkligen ser ut som Lilla My när du är sur... Minus tofsen på huvudet! :-)

Micke sa...

Se det som att du hittat din övre gräns och du vet hur hårt du kan köra nästa gång. Dessutom bröt du inte för att du vek ner dig utan för, som du själv skrev, körde kanske lite för hårt.

Nu vet du dessutom att du kan köra så hårt att du däckar om du vill, du har alltså pannben.

Sen gäller det att få allt att lira så att man sköter däckandet i mål så att man gör en Rune Larsson.

Mackan sa...

Det är ur glädjen resultaten kommer. Skönt att du mår bättre!

Benet sa...

Masse: Hehe, ja det kanske hon gör :-)

Härligt att du e tillbaka! Sköt om dig och kör hårt i en skön kombination!

Anonym sa...

Åh, va´ glad jag blir! Lilla My är i farten igen!
Kram.

Åsa Stenman (fd Johansson) sa...

Hej Karin!

Först vill jag att du ska veta att jag är grymt imponerad över dina löparprestationer totalt!! Det hade jag aldrig anat för 11 år sen…

Sen vill jag säga att jag lider med dig för att det inte gick som planerat den här gången, men jag tycker du är stark som slagits så för att nå målet.

Lyckades ta mig i mål i mitt första marathon, men jag har ju en bit kvar för att matcha dig…

Ta hand om dig!

Karin sa...

Masse: Hahaha, jag vet! Min kollega Agnetha sa samma sak i förrgår :-D
Micke: Ha! Jag ska göra en Rune Larsson, det är mitt nästa mål ;) Tack!
Mackan: Jag vet att du har rätt. Du är klok. Tack för peppen!! :)
Benet: Lovar! Ska försöka hitta balansen där nu i sommar :)
Bureborn: Kanske inte i farten, men åtminstone på gång. Ligger lite på lur. Funderar över nästa drag... ;)
Åsa: Nämen hej! Vad kul att du hittade hit :-) Stort grattis till ditt första marathonlopp, det är stort! Förstår att du inte förknippar mig med marathon och löpning, det hade jag inte heller gjort för 11 år sedan ;) Vad blir nästa utmaning för dig?